Svammel: Hur man får tiden att gå i väntan på upplösning.

Har varit ett par tunga veckor som gått i väntans och orons tecken, men nu verkar de tack och lov vara över. Den gångna helgen har varit rent helvetisk att genomlida, men det har gått, mycket tack vare teveprogram som fått tiden att gå. Teveprogram som ligger någonstans mellan det hjärndöda och det som är precis lagom inspirerande att interagera med. Efter många år som skeptiker har jag äntligen insett storheten i "På Spåret". Kristian Luuk och, framförallt, Fredrik Lindström är ju klockrena programledare, deltagarna pendlar mellan underhållande, underhållande irriterande och bara irriterande. Och jag har alltid uppskattat att utbildas samtidigt som jag blir underhållen.

Ett annat program jag börjat titta på, mindre erkänt och mer av en guilty pleasure, är "Mauro & Pluras Kök". För att vara matlagningsprogram är det vansinnigt underhållande, kanske för att det innehåller relativt lite matlagning. Det är betydligt mer pinsamheter som Plura i bar överkropp med stekflottet skvättandes kring ölmagen, en lakonisk Mauro Scocco som ondgör sig över samtidsfenomen med deadpan face, självgod allsång och gäster som mest verkar fundera på var de hamnat. Jag gillar både Plura och Mauro, och litar på att de är fullt medvetna om hur pinsamt det här faktiskt är. Det är skämskudde som gäller, men det kan de säkert bjuda på. Jag tittar gärna.