Dagbok: Julafton.

Det är julafton, eller ja, egentligen snart julaftons morgon. En polisbil kör förbi utanför fönstret. Smält snö slingrar sig nerför fönsterrutan där julstjärnan blickar ner över gården. Jag är trött och borde sova, men något får mig att stanna uppe.
Det har varit en hektisk vecka.
I tisdags var jag på jobbet i 12 timmar. Jag hade utbildning i 8 timmar, och gick därefter frivilligt på mitt ordinarie fyratimmarspass. Jag tycks vara den enda som är riktigt imponerad. I mina ögon är det en bedrift värd att jämföra med månlandningen, och jag var både trött och stolt när jag kom hem. Den lutherska arbetsmoralen har jag aldrig tidigare förstått mig på, men jag börjar lära mig.

Jag har ju fyllt år också, gudbevars. 24 har jag hunnit bli, och det skrämmer mig. Överhuvudtaget har jag ägnat dagarna kring bemärkelsedagen åt ganska mycket grubblande kring livets flyktighet och all den tid man ägnar åt småsaker som i slutändan är helt meningslösa. Å andra sidan; det kunde vara värre. Det rör sig trots allt om småsaker som ger mitt liv ett innehåll, som underhåller mig, rent av gör mig lycklig. Och varför skulle jag behöva skämmas för det?

Vi släpper det ämnet ett tag. Det är för stort för det här formatet.
Igår besökte jag, tro det eller ej, en indieklubb, här i Karlskoga! Då bra musik är något väldigt sällsynt här i stan, var jag bara tvungen att ta mig dit. Fick sällskap av en hel hop hemvändare och annat löst folk, och vi drack öl och samtalade. Arrangörerna hade hornbågade glasögon, popkorrekta luggar och de fick mig att känna mig ruskigt ounik. Efter ett tag var det nästan så jag trodde att de stulit min skivsamling, vilket naturligtvis inte alls var en angenäm känsla, så jag och Ludde lämnade lokalen och sökte föda istället. Efter det slog jag följe med Ludde till biografen, och knallade därefter hem. Stupade i säng och drömde ångestladdade mardrömmar tills det var dags att stiga upp och ta sig till jobbet. Dan före dopparedan tog sin början. Och här når en förvirrad och meningslös text sitt slut.
Tack för det.
Ha en god jul nu allesammans, vänner såväl som fiender, så ses vi någongång i mellandagarna!