Musik: Erik de Vahl - Friendly Fire

Artist: Erik de Vahl
Titel: Friendly Fire
Bolag: Service
År: 2005

När skivbolaget Service omskrivs läggs fokus ofta på attityden. Ibland är det nästan så man glömmer bort att det faktiskt finns människor bakom all den där attityden. Människor med bultande hjärtan, inte bara hyperaktiva hjärnor.
The Embassy står ju till exempel inte bara för "den nya skiten", de är inte enbart sina estetiska ideal och sina popteorier, de skapar ju också väldigt, väldigt vacker musik.

Detsamma gäller i allra högsta grad Erik de Vahl.
Erik de Vahls musik är inte den nya skiten. Elektronica, och då särskilt melodisk, melankolisk sådan skulle väl snarare kunna påstås vara den nya garagerocken? Att år 2005 smycka sin musik med loopar, glitchar och ödsliga ljudmattor är inte att vara före sin tid, det är att vara i total samklang med den.

Vi bortser från allt detta, för det spelar ju ingen större roll egentligen.
Erik de Vahl kombinerar Tapes organiska folktronica med melodier och stämningarsom närmast kan liknas med det Khonnor utforskade på "Handwriting". Men där Khonnors musik ibland känns som att dra djupa andetag i ett kylskåp, är "Friendly Fire" snarare en varm snuttefilt att slutas in i, en varm tekopp en kylig höstdag eller ett brev från någon du saknar.
Det här är sannerligen något helt fantastiskt.

Jag kommer nog aldrig upphöra att fascineras av "We Wont Get Old", där instrument läggs på instrument, som länkar i en kedja eller bitar i ett pussel, tills dess en underskön melodi uppenbarar sig, likt ett isberg som sakta flyter upp ur havet. Och trots att den finns med en i medvetandet under hela lyssningen, lyckas den överraska mig varje gång. Imponerande.
För att inte tala om "My Bird".
Bara titeln är otroligt vacker i all sin enkelhet.
"My Bird". My god.
Den inledande flöjtmelodin är både förhäxande och förförande, som om Näcken börjat spela popmusik. En halv minut in i låten stämmer skogsrået och allsköns andra trolltyg, oknytt och sagoväsen in i mixen.
Vore det inte så vackert vore det nästan otäckt.

Det enda negativa jag kan komma på att säga om "Friendly Fire" är att den tar slut efter 23 minuter.
Men det är högst troligt de vackraste 23 minuter du får chansen att höra i år.