onsdag, december 14, 2005

Dagbok: We could send letters.

Tog ledigt en dag, och fick således fyra lediga dagar på raken. Tog tillfället i akt att åka ner till Torsås och träffa Åsa för första gången på ungefär tre månader. Med i bagaget hade jag en cd-walkman, skivor, Haruki Murakamis "Elefanten Som Gick Upp I Rök" och Jeffrey Eugenides "Middlesex".

Jag lyckades få tag i sista minuten-biljetter, och slapp därmed den fruktansvärda Swebus-resan som går via Stockholm och tar 13 timmar. Den sträckan har jag färdats allt för många gånger, och den känns längre och längre för var gång.
Den här gången var det tåg från Örebro som gällde. Det passerade Motala, och jag tittade trånande ut genom kupéfönstret, som om jag trodde att alla mina minnen skulle kunna ha koncentrerats till en person, vem som helst, som kunde vinka till mig från perongen. Men tåget bara fortsatte, och ingen gammal bekant behagade visa sig, och det var ju inte särskilt konstigt alls egentligen.

I Mjölby regnade det isbitar. Jag lyssnade på Erik de Vahl, vilket tycktes roa en långhårig kille som satt på samma bänk som jag. Han försökte förgäves få kontakt med mig och skrattade högljutt varje gång han misslyckades, varpå hans flickvän boxade honom kärleksfullt på armen. Jag ignorerade dem och intalade mig själv att volymen var högre än den i själva verket var. Jag kommer aldrig att förstå mig på folk som måste hävda sig genom att provocera främlingar.
Tåget var fem minuter sent.
Någon gick längs med spåret och talade med sig själv.
Jag längtade bort från Mjölby.

Torsås var väl ungefär som när jag sist såg det, men jag överaskades av hur varmt det var där nere. Mer april än december om man säger så. Det blev en, minst sagt, trevlig helg. På lördagkvällen blev det pizza, öl och "Death Race 2000". Söndagen var slö och behaglig och avslutades med "I Heart Huckabees", en helt okej film, som dock kändes lite Charlie Kaufman Light.

På tisdagen åkte jag hem. Solen sken när jag lämnade Torsås. Jag lyssnade på Go-Betweens, och allt kändes väldigt välbekant på ett märkligt sätt. Det var fortfarande vår i luften.

Etiketter: