Litteratur: En tanke om läsning.

Det är ingen bra idé att inleda en ny roman samma dag som man läst ut en annan. Det insåg jag igår kväll, då jag slog upp pärmarna till Bengt Ohlssons "Hennes Mjukaste Röst" för första gången. Jag hade tidigare på kvällen, på buss 143 mellan Liljeholmen och Högdalen, läst ut Per Gunnar Evanders "Det Sista Äventyret" i något som närmast kan liknas vid ett feberrus. Det är en roman som började ganska knastertorrt, men som frammåt de sista tvåhundra sidorna tog sig rejält (som pyromanen sa) och blev både ömsint, medkännande och vacker. Det verkar förvisso "Hennes Mjukaste Röst" också vara, men efter en intensiv bussfärd med Evander är en ytterligare djupdykning ner i trasige Jimmys tilltrasslade psyke det enda jag verkligen känner för.