Politik: Björklund och flumskolan.

Jan Björklund vill begränsa vår möjlighet att läsa upp gymnasiebetygen. "Slöseri med skattemedel", säger han. Ett effektivt sätt att fördjupa klassklyftorna skulle jag vilja säga...

När jag gick i gymnasiet var jag vad Björklund skulle kalla för "flummare". Inte en kaxig eller rebellisk typ, inte en sån som skulle fått smaka magisterns pekpinne i det samhälle borgarna tycks längta tillbaka till. Jag var bara på tok för upptagen med mig och mitt för att orka ta till mig av det mina lärare försökte lära mig. Hade för många dämpat upprörda samtal att försöka undvika att lyssna till om kvällarna, för mycket osläckt kärlekstörst, för mycket blandbandskomponerande och promenerande på Örebros gator. Jag skolkade från matten för att köpa tidningar på Serieboden mitt emot skolan och skolkade från idrotten för att jaga Smiths-singlar på Bananamoon. Det var sånt som kändes viktigt då. Jag jagade kunskap som ingen lärare ville lära ut.

Först några år senare, efter långa perioder av arbetslöshet, tom plånbok och meningslösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, hade jag inspiration och sinnesro nog att börja plugga igen. Jag började med Komvux. Läste upp Matematiken, det nödvändigaste och svåraste. Jag fortsatte med Svenskan och Engelskan, ämnen jag alltid haft lätt för och bara slarvat bort i gymnasiet. Det gick lysande. Trots min dyskakyli blev det VG i matte. Svenskan gav mig inspiration att utveckla mitt litteraturintresse, att gräva vidare i de gamla klassikerna som tidigare kännts så hotfulla. Jag fick ett jävla självförtroende att få plugga nu, när tonårens sociala våndor inte låg som ett läskpapper i min kunskapstörstande strupe.

Livets hårda skola hade lärt mig att jag behövde gymnasiebetygen för att komma någonstans i livet. Att det inte funkade med IG i matte och medelmåttiga betyg i ämnen där jag kunde överprestera. Livet hade också lärt mig att kunskap inte var ett nödvändigt ont, utan att det faktiskt var jävligt givande att ha koll, att kunna hänga med, att vara allmänbildad. Det kan man bli utan bokstäver på ett papper. Men de där bokstäverna underlättar, onekligen.

Och lika lite som hårdare fängelsestraff leder till färre brott kommer begränsade möjligheter till efterstudier att hindra skolk, avhopp eller "flummande". En rånare begår sitt brott för att han tror han ska komma undan. En skolkare stannar hemma för att han tror att det ordnar sig ändå. Det gör det också, ibland, när möjligheterna finns. Ta inte bort de möjligheterna, Björklund.