Musik: O'Rourke.

Johan Jacobsson skriver om nyutgåvan av "I'm Happy And I'm Singing And A 1, 2, 3, 4" i senaste Sonic. Tills för några dagar sedan var det en skiva jag var fullständigt ointresserad av. Jag levde i villfarelsen att O'Rourke släppt två lyssningsbara skivor - "Insignificance" och "Eureka" - , och att resten bara var knaster och oljud i en symbios så ohelig att endast de värsta noiseofilerna kunde uppskatta det. Jag tycker om oljud i lagom doser, men är för förtjust i melodier för att kunna avstå från dem helt.

För några månader sedan ropade jag in "Bad Timing" på Tradera. Den var del i ett skivpaket, och inte den skiva jag i första hand var ute efter. Därför tog det mig ett par månader att faktiskt lyssna på den. Jag väntade faktiskt med att höra den tills för några dagar sedan. Dumt. Den är mycket vacker.

"Bad Timing" innehåller fyra låtar, varav den kortaste, "There's Hell In Hello But More In Goodbye" klockar in på nio minuter och trettiosju sekunder. Det brukar vara varningssignaler för att det är en ganska svårgenomtränglig skiva man har att göra med. Men inget kunde här vara mer fel. Den här skivan är inte svår på något sätt. Melodier? Ljuvliga melodier porlar fram i ett behagligt tempo. Oljud? Inte ett knaster, inte en överflödig ton. Popperfektion, i stora doser. Jag kommer att lyssna mycket på "Bad Timing"..

Och kanske borde jag trots allt köpa även "I'm Happy And I'm Singing And A 1, 2, 3, 4"?