Musik: En låt #47.
Kevin Rowland - Concrete & Clay
Min kära flickvän är mycket förtjust i den här låten, och hennes entusiasm har smittat av sig. Att albumet "My Beauty" saknas i min skivsamling är något jag ämnar åtgärda. En dag.
Efter att ha plöjt Andres Lokkos mastodontintervju med Kevin Rowland var jag bara tvungen att kolla om den omtalade, skandalösa musikvideon fanns att se någonstans. Det gjorde den, så klart - God bless the internet! - och den är fantastisk. I senare intervjuer har en mer sansad Rowland berättat attt han var manisk under den här perioden, och det tycker jag märks. Både på svaren i den tidigare nämnde intervjun, men också på den här videon. Även om man bortser från det faktum att Rowland bär klänning (tycker det är helt okej att bära vilka kläder man än må känna sig bekväm i) så är det en rätt udda video.
Min kära flickvän är mycket förtjust i den här låten, och hennes entusiasm har smittat av sig. Att albumet "My Beauty" saknas i min skivsamling är något jag ämnar åtgärda. En dag.
Efter att ha plöjt Andres Lokkos mastodontintervju med Kevin Rowland var jag bara tvungen att kolla om den omtalade, skandalösa musikvideon fanns att se någonstans. Det gjorde den, så klart - God bless the internet! - och den är fantastisk. I senare intervjuer har en mer sansad Rowland berättat attt han var manisk under den här perioden, och det tycker jag märks. Både på svaren i den tidigare nämnde intervjun, men också på den här videon. Även om man bortser från det faktum att Rowland bär klänning (tycker det är helt okej att bära vilka kläder man än må känna sig bekväm i) så är det en rätt udda video.
Etiketter: Andres Lokko, En låt, Kevin Rowland, Musik
posted by Niklas at 11:48 em
2 Comments:
Kevin. My Beauty är ett måste. Säg till om du vill bränna av promon så du får med versionen på bossens Thunder Road. Samplar min egen Hi-Five lista från 16 augusti 1999.
Kevin Rowland: The greatest love of all är en alldeles förkrossande och helande återkomst. Kevin gör Whitney Houstons hit till sin alldeles egen och utan att veta hur hennes version är kan jag säga att den är intet intill denna som inleder nya skivan My Beauty. Kevin viskar, han pratar och han sjunger, stråkarna sveper och det är så otroligt stort att höra honom igen. Betänk att det är elva år sen sist. Naturligtvis handlar det om utanförskap, om att hitta tillbaks till sig själv, om att våga tro mitt i allt tvivel. Jag vet inte riktigt vad han gjorde med dessa år men ryktena har ju funnits. Spagettiservitör, platta på gång, heroinmissbruk, återförena Dexys och så vidare. Nu vet vi att han är tillbaka och jag ska tillstå att jag är oroad för hur skivan kommer att tas emot. Kevin i klänning och pärlhalsband på omslaget, bara (tror jag) covers och ett egensinne som kan bli för mycket för många. Måtte de inte få skrämma in honom i tystnaden igen för här finns så mycket mer än bara den fantastiska öppningslåten. Vid första lyssningen på skivan var jag mycket förbryllad. Efter andra och tredje likaså men plattan växer och växer och jag tror aldrig att jag kommer att sluta lyssna på den. Jag har ju inte gjort det med någon av hans andra. Jag tänker inte räkna upp alla låtarna men kan säga att det är Thunder Road och inte som jag tidigare fick för mig Born to run han gör. Och nu är det väl bäst att jag slutar så att inte förväntningarna blir för höga. Många lär bli besvikna nog ändå. Själv är jag alldeles tagen.
Fantastisk skiva, indeed. Hittade den på Arvikafestivalen förra sommaren för 40 spänn och sedan dess har den snurrat varmt. Förutom Concrete & Clay så älskar jag även Rag Doll och Daydream Believer.
Skicka en kommentar
<< Home