Dagbok: When I came home from the party.
Vilken dag gårdagen till slut blev då. Den började i misär, för arbetsförmedlingen hade tvingat iväg ut oss i morgondimman för att gå på studiebesök på Länsutbildningar, ni vet, det där stället där man kan lära sig svetsa och smida om man vill. Jag vill det inte. Jag gick mest bara omkring och var livrädd för gnistorna som regnade från svetsarna, och sen lyckades jag trampa i utspilld olja så det blev alldeles slirigt under foten, och för min inre syn såg jag hur jag på grund av det halkade med huvudet före in i en svarv eller ännu värre, en svetslåga. Jag rös och såg mig för innan jag satte ner fötterna.
Efter en stund var spektaklet över, och jag kunde pusta ut. Jag blev skjutsad till Kuriren där jag hämtade en kamera och stack iväg på ett frilansjobb. Det gick snabbt. Lite för snabbt. Intervjupersonen var trevlig, men svarade ganska kortfattat på mina frågor, och det var ganska många hon inte kunde besvara alls, av olika anledningar. Jag letade bak i minnesbanken efter de där lektionerna i intervjuteknik, men allt var borta. Det var med tungt sinne jag började min vandring tillbaka till redaktionen, där skrivkramp och ångest väntade på mig.
När jag satt inne på tidningen ringde min telefon plötsligt. Det var Beckius som föreslog att vi skulle ses och ta en fika. Det lät helt klart bra. Jag tvingade mig själv att skriva ihop artikeln, och fick lite ångest över att det blev så kort och tandlöst, och innan jag gick blev jag stoppad och tvingad att skriva en puff, något jag alltid glömmer, men sen, till slut, tog jag mig ut i friska höstluften. Gick till Farbror Melkers, beställde en kaffe, och ganska direkt därefter kom Beckius och Tommi.
Tommi hade jag inte sett på länge. Han föreslog att jag kunde titta över till honom senare på kvällen, så skulle han bjuda på mat. Det lät inte helt fel. Klockan sju vill han ha mig där, så jag han precis hem för att ta igen mig en liten stund innan jag hoppade på cykeln igen. Trampade ner till Jannis och tog sällskap med honom till Tommi.
När vi kom dit såg vi att han inte hade snålat direkt. Det var kräftstjärtar, vitlöksbröd och typ så mycket öl och drinkar vi kunde få ner. Det är inte ofta någon är så generös.
Det blev en trevlig kväll.
Beckius och Lisa tittade ner en stund. Tommi spelade en skiva med Planet Funk som lät bra. Klassisk pop, utblandad med dansrytmer. Men det kan ha varit alkoholen som påverkade mitt omdöme också, jag vet inte. Jag tryckte i mig chips och choklad som om det inte fanns någon morgondag. Det blev ganska tidig hemgång, trots den trevliga stämningen. Dagens aktiviteter tog snart ut sin rätt. Men vi är ditbjudna ikväll också. Soft.
För övrigt är jag fruktansvärt arg på min mobiltelefon just nu. Eller så är det laddaren jag ska rikta aggressionerna mot. Jag kan inte sånt där med teknik. Hursomhelst går det inte att ladda batteriet såvida sladden inte trycks stenhårt in i mobilen, eller såvida man inte löser det som jag just gjorde – lutar telefonen mot en stapel böcker och låter Dan Browns tegelsten ”Da Vinci-Koden” ligga ovanpå mobilen och tynga ner den mot laddaren.
Kul att den boken kan komma till användning också.
Efter en stund var spektaklet över, och jag kunde pusta ut. Jag blev skjutsad till Kuriren där jag hämtade en kamera och stack iväg på ett frilansjobb. Det gick snabbt. Lite för snabbt. Intervjupersonen var trevlig, men svarade ganska kortfattat på mina frågor, och det var ganska många hon inte kunde besvara alls, av olika anledningar. Jag letade bak i minnesbanken efter de där lektionerna i intervjuteknik, men allt var borta. Det var med tungt sinne jag började min vandring tillbaka till redaktionen, där skrivkramp och ångest väntade på mig.
När jag satt inne på tidningen ringde min telefon plötsligt. Det var Beckius som föreslog att vi skulle ses och ta en fika. Det lät helt klart bra. Jag tvingade mig själv att skriva ihop artikeln, och fick lite ångest över att det blev så kort och tandlöst, och innan jag gick blev jag stoppad och tvingad att skriva en puff, något jag alltid glömmer, men sen, till slut, tog jag mig ut i friska höstluften. Gick till Farbror Melkers, beställde en kaffe, och ganska direkt därefter kom Beckius och Tommi.
Tommi hade jag inte sett på länge. Han föreslog att jag kunde titta över till honom senare på kvällen, så skulle han bjuda på mat. Det lät inte helt fel. Klockan sju vill han ha mig där, så jag han precis hem för att ta igen mig en liten stund innan jag hoppade på cykeln igen. Trampade ner till Jannis och tog sällskap med honom till Tommi.
När vi kom dit såg vi att han inte hade snålat direkt. Det var kräftstjärtar, vitlöksbröd och typ så mycket öl och drinkar vi kunde få ner. Det är inte ofta någon är så generös.
Det blev en trevlig kväll.
Beckius och Lisa tittade ner en stund. Tommi spelade en skiva med Planet Funk som lät bra. Klassisk pop, utblandad med dansrytmer. Men det kan ha varit alkoholen som påverkade mitt omdöme också, jag vet inte. Jag tryckte i mig chips och choklad som om det inte fanns någon morgondag. Det blev ganska tidig hemgång, trots den trevliga stämningen. Dagens aktiviteter tog snart ut sin rätt. Men vi är ditbjudna ikväll också. Soft.
För övrigt är jag fruktansvärt arg på min mobiltelefon just nu. Eller så är det laddaren jag ska rikta aggressionerna mot. Jag kan inte sånt där med teknik. Hursomhelst går det inte att ladda batteriet såvida sladden inte trycks stenhårt in i mobilen, eller såvida man inte löser det som jag just gjorde – lutar telefonen mot en stapel böcker och låter Dan Browns tegelsten ”Da Vinci-Koden” ligga ovanpå mobilen och tynga ner den mot laddaren.
Kul att den boken kan komma till användning också.
Etiketter: Dagbok
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home