Litteratur: Beth Nugent - Live Girls.

Titel: Live Girls
Författare: Beth Nugent
År: 1996

Slår man upp ordet "bleak" i en engelsk ordlista får man upp en bild av Beth Nugents roman "Live Girls". Eller borde få. Det här är nämligen så bleak som det kan bli. Vilket absolut inte är något dåligt. "Live Girls" är en märkligt engagerande bok, trots att ingenting riktigt händer i den. Vi får följa den emotionellt avtrubbade Catherines miserabla tillvaro under en tid strax innan hon bryter upp för att söka lyckan i Hollywood. Hon arbetar i en sunkig porrbiograf, med en chef som mördat sin fru - avsiktligt eller ej vet ingen. Hon bor på ett sunkigt motell, granne med ljusskygga figurer och psykfall som med döende katter. Hennes ende vän är den anorektiske transvestiten Jerome, och inte ens han är särskilt vänlig. Jag höll på att skriva att "Live Girls" utspelar sig i den sortens värld som Tom Waits sjunger sånger om, men det är inte sant. I hans sånger finns hjärta och mänsklighet, det finns kärlek mellan de utslagna. Här är allt kallt och grått och när någon ler är det alltid ett vargleende.

Historien berättas av Catherine själv, och mellan raderna får vi bit för bit insikt om hur hon hamnat där hon hamnat; en kärlekslös uppväxt med apatiska föräldrar och en syster som är vanställd och hatisk.

"Live Girls" är ingen rolig bok. Den är faktiskt fullständigt hopplös, och bör nog intas i små, små doser i taget. Risken finns annars att man sugs in svärtan för evigt. Samtidigt är den så förbaskat välskriven att jag inte kan annat än rekomendera den. Det finns en närvaro i Beth Nugents språk som suger in mig rätt in i Catherines gråsvarta omgivning. Det var länge sen jag upplevde något liknande.

8/10