Svammel: Populärkulturskadad?

Ni har väl inte missat att Barack Obama blev president tidigare i veckan? Tänkte väl det. Det är oerhört stort, på alla plan som tänkas kan faktiskt. När jag kom upp ur tunnelbanan morgonen efter valnatten och såg löpsedlarna fylldes jag av värme, och av en känsla av allt kanske inte var hopplöst här i världen trots allt. Det kanske låter fånigt, det kanske låter som en effekt av masspsykos, men det kändes för en stund som om allt blivit lite ljusare.
Sedan kopplades populärkulturautopiloten på, och jag kom att tänka på en scen som utspelade sig för några år sedan, framför en sunkig gammal teve i en skitig studentkorridor i Motala. Vi var ett gäng som samlats för att titta på säsongspremiären av "24". Annika, en ilsken vänstertjej, avigt inställd till allt amerikanskt, dömde ut serien utan att ens ha sett den tidigare. När President Palmer, spelad av Dennis Haysbert dök upp i rutan höll hon på att sätta kvällsteet i vrångstrupen.
"Alltså, troligt! Är det en sci-fi-serie?" frågade hon, och skrattade rått.
Well, Annika, skrattar bäst som skrattar sist.