Film: It's gross, but is it art? #2.

The Signal.

Älskar inte ni också att snöa in? Att fascineras av något, en film, en skiva, en bok, söka information på nätet eller på biblioteket, följa röda trådar, upptäcka, nysta upp? Lägga pusselbit till pusselbit, gå fullständigt upp i något? Det är så sällan jag har tid för sådant längre, men då och då händer det. Och även om det man hittar inte alltid är fantastiskt, så kan resan ofta vara nog så givande.

Så; "The Signal" heter filmen, och jag snubblade över den när jag läste diskussioner om "Crossed". Den allmäna åsikten var att ramberättelsen i "Crossed", serietidningen, påminde en hel del om den i "The Signal". Och vice verca. Självklart blev jag nyfiken. Intrigen i "Crossed" var ju både skrämmande och fascinerande; en epidemi där de insjuknade drivs till vansinne och ger efter för sina allra sjukaste lustar. I "The Signal" är det, som höres, inte ett virus utan en signal i etern som startar utbrottet. Effekten är dock densamma. Människor ger sig på varandra till höger och vänster, med yxor, golfklubbor, knivor, näbbar och klor.

Det börjar djävulskt bra. Skrämmande, spännande och nervigt på ett sätt som jag inte upplevt sedan de inledande minuterna av "28 Weeks Later". Mya återvänder hem till sin svartsjuke man Lewis (spelad av Aidan Moffat-lookaliken AJ Bowen) efter ett romantiskt äventyr med sin älskare. Mannen har polare på besök. De dricker öl och ska se på fotboll. Men teven visar bara ett märkligt brus. De tre vännerna blir naturligtvis gramse. Medan kvinnan går för att duscha blir stämningen mer och mer hätsk, så hätsk att den snart utmynnar i ond bråd död, och Mya tvingas fly ur lägenheten, ut i trapphuset, där själva helvetet tycks ha brutit ut. Stämningen är verkligen tät i de här scenerna. Våldet är vansinnigt, men realistiskt och väldigt - jag hatar att skriva det - coolt.

Om det bara kunde ha fortsatt så. En halvtimme in byter filmen plötsligt helt riktning och blir svart komedi, kombinerad med kammarspel. Det är inte så konstigt - tre olika regissörer ligger bakom "The Signal", och de står för en tredjedel var. Synd då att det bara är första regissören som kan sitt hantverk. Filmens avslutande timme är lika delar tortyrporr, gladvåld och förvirrat psykobabbel som mest bara är utmattande att titta på. Efter en fenomenal inledning är detta naturligtvis en enorm besvikelse.

Två råd:

1. Ska du prompt se "The Signal", stäng av efter att Mya krockat med bilen. Det är därefter den fullständigt ballar ur.

2. Håll utkik efter kommande filmer av David Bruckner. Han kan komma att gå långt.