Svammel: Things we lost in the fire.

Min externa hårddisk havererade häromveckan. Över 200 gigabyte film och musik försvann, till synes ut i tomma intet. Smärtsamt, givetvis, och framförallt väldigt irriterande. Så irriterande att jag till och från känner en knappt kontrollerbar frestelse att ta med hårddisken ner till stranden och gå lös på den med hammare. Men det får vänta. Helt borta tycks filerna, trots allt, inte heller vara. Då och då blossar hårddisken upp igen, korta stunder av dödsryckningar då jag skyndar mig att rädda det som räddas kan. Nu är ju min ordinarie laptophårddisk dessvärre väldigt liten, så mycket måste tyvärr lämnas kvar tills de filmer jag fört över har kollats på och tagits bort. På sätt och vis är det väl bra, för jag ser mer film än på länge. Avverkar dem i ett raskt tempo för att kunna fylla på med nya. Men för varje räddningsoperation går det lite sämre att skaka liv i hårddisken nästa gång. Det känns lite som att leta överlevande efter ett jordskalv.