Film: Pieces Of April.
Titel: Pieces Of April
Genre: Drama, Komedi
Regi: Peter Hedges
År: 2003
Land: USA
Peter Hedges regiserade senast den romantiska komedin "Dan In Real Life", en film som var så usel att jag stundtals hade svårt att tro mina ögon. Så varför väljer jag då att, så här några månader senare, se hans regidebut, "Pieces Of April"? Anledningarna är två. Magnetic Fields på soundtracket och en hyllande kommentar från Kjell Häglund på Weird Science.
Och ja, "Pieces Of April" är faktiskt, på alla plan, en bättre film, utan att egentligen vara exceptionell på något vis. Det är ett nedtonat litet familjedrama med komiska inslag. Inte fri från problem, men med lika många ljusglimtar.
April (Katie Holmes) har över Thanksgiving bjudit hem familjen till sin sunkiga New York-lägenhet. April är familjens svarta får, och hennes föräldrar och syskon är ganska skeptiska till att överhuvudtaget acceptera hennes inbjudan, men då mamman (Patricia Clarkson) är svårt sjuk i cancer kan det vara en sista chans till försoning, och de reser ändå dit. Medan familjen ger sig ut på sin roadtrip (som känns som en något svartare "Little Miss Sunshine", då tittaren blir mer och mer varse om mammans eländiga tillstånd) försöker April febrilt få någon av hennes aviga grannar att bistå med en matlagningshjälp, eftersom hennes spis gått sönder. Just den här delen av filmen känns inte särskilt engagerande. Dels är jag inget fan av Katie Holmes, dels tar det för lång tid innan man förstår vikten av att matlagningen lyckas, hur mycket som står på spel. Jag kommer många gånger på mig själv med att längta efter ett scenbyte, efter fler scener med Patricia Clarkson. Hon är nämligen, precis som vanligt, alldeles förtrollande. En av mina absoluta favoriter. Få kan som henne gestalta sorg, förvirring och ren, spontan livglädje, ofta i en och samma scen. Oliver Platt, som spelar familjefadern, är också en fröjd att beskåda.
Det tar en stund för "Pieces Of April" att lyfta, mycket på grund av att huvudpersonen, April själv, känns ganska ointressant. En klyschig troubled young adult, till synes utan särskilt mycket djup. Men när filmen väl lyfter, ungefär halvvägs, gör den det med besked. Är man det minsta svag för bitterljuvt indieslisk är den väl värd en titt.
7/10
Etiketter: drama, Film, Katie Holmes, komedi, Magnetic Fields, Oliver Platt, Patricia Clarkson, Peter Hedges, recension
1 Comments:
Håller med, den var fin, men intrycket överskuggas för min del numera av Six Feet Under-piloten. Jag vill se fler avsnitt, snart!
Skicka en kommentar
<< Home