Curtis Mayfield - Short Eyes
Jag köpte min första Curtis Mayfield-skiva, "There's No Place Like America Today" för någon månad sen, och blev rätt biten faktiskt. Därför blev jag naturligtvis väldigt glad när jag hittade detta soundtrack från 1977. Ännu gladare blev jag när jag lyssnade på skivan och fann den nästan precis lika tilltalande som "...America Today". Lika avslappnat svängig, kanske lite funkigare och väldigt behaglig falsettsoul. Vänta er ingen djupare analys, jag är långt ifrån någon expert på genren, men jag vet vad jag gillar. Och jag gillar detta, mycket.
(Fullständig gladchock också när man Googlar skivan och finner detta: "Not domestically available here in America you can only find this on import vinyl or as part of a now deleted double-disc 90s reissue of "Superfly", both of which will set you back at least $40." En sökning på Ebay visar förvisso att summan är en aning överdriven, men ändå... Jag gav 20 kronor för den. God bless Myrorna!)
Paul Simon - There Goes Rhymin' Simon
Behöver väl ingen närmare presentation. Enda Paul Simon-skivan jag hade sedan tidigare är "Paul Simon", från 1972. Det här är uppföljaren, och jag har inte hunnit lyssna särskilt mycket på den ännu, men har höga förväntningar. Föregångaren är ju fullständigt lysande.
Neil Diamond - Stones
Neil Diamond började jag egentligen respektera förstefter att jag sett den fina allsångsscenen i "Beautiful Girls" . Innan dess tyckte jag mest att han verkade vara något av ett skämt. Ett skämt som klämt fram ett par fina låtar förvisso, men ändå ett skämt. Jag börjar ändra mig. "Stones" innehåller förvisso mest covers, och Diamonds låtskrivartalang märks mest bara i titelspåret och i fina "I Am...I Said" (vars melodi vagt påminner om "Sweet Caroline"). Men det är fina låtval (även om "I Think It's Gonna Rain Today" börjar kännas lite tjatig i de här sammanhangen) med storslagna arrangemang, och Diamonds croonerröst klär dem bra. Ingen nödvändig skiva, men trevlig.
Cass Elliot - The Road Is No Place For A Lady
Cass Elliot, eller Mama Cass, verkar i dessa dagar nästan vara mest känd som "den som skrev den där låten som spelas i "Lost". Iallafall hos den större massan. Och visst, "Make Your Own Kind Of Music" är en toppenlåt, men hon har ju gjort så mycket mer, både som medlem i Mamas & The Papas och solo. Som här. Inledande "(If You're Gonna) Break Another Heart" är en popklassiker om jag någonsin hört en, och skivan innehåller flera, även om inget fäster riktigt lika direkt som denna. Rakt igenom vackert arrangerat, soligt och upplyftande. Rekommenderas.
5 Comments:
Fortfarande: Att du stod och rynkade skeptiskt på näsan åt Mayfieldskivan! Otroligt att den var ett sånt fynd. Som du, come to think of it.
Tja, den såg ju inte mycket ut för världen direkt. Omslaget är ju rätt fult t.ex, och jag hade ju heller aldrig hört talas om skivan. Men det är ju det som är så vansinnigt roligt med att ränna på loppis. Vi måste dra till Stadsmissionen i Liljeholmen någon dag!
Ja, den är jättebra, de brukar ha urmycket schyssta köksgrejer där också!
Short Eyes är ganska vanlig i svenska vinylbackar, konstigt nog. Jag har fortfarande inte kommit mig för att köpa den dock.
The Road is No Place For a Lady är ju faktiskt väldigt trevlig. Den mest "vuxna" av Cass Elliots soloskivor och kanske den bästa.
Tycker du ska plocka upp den nästa gång du ser den. Lär väl inte kosta många kronor. Riktigt bra är den.
Skicka en kommentar
<< Home