söndag, maj 25, 2008

Litteratur: John The Skrull.

´



Vem har vi här då? John Lennon, right? FEL! Karaktären på bilden är John The Skrull, en av de roligaste seriefigurer som skapats under de senaste åren. Jag tycker mycket om honom.


I Marvels universum är Skrullerna är en skepnadsskiftande utomjordisk ras som länge sökt erövra jorden. För tillfället, i den stora crossovern "Secret Invasion", ser de ut att vara närmare sitt mål än någonsin, och det återstår att se vad deras nuvarande plan mynnar ut i. Tidigare försök har väl gått sådär. Ett av de mer intressanta var när de på 60-talet försökte erövra världen genom att helt enkelt byta ut The Beatles. Beatles var ju, som alla vet, makalöst inflytelserika, och med skruller under de svarta hårhjälmarna skulle det bara vara en tidsfråga innan de hade hela planeten i sina händer. Lyckligtvis - för oss - insåg Skrull-Beatles snart att världen är ganska trevlig som den är ("Lads, I've found I like money and power"), och struntade i invasionsplanerna. John Lennon-skrullen kom med tiden att ingå i MI:16, en regeringsstyrd grupp superhjältar som utreder paranormala fenomen. En blandning mellan X-Files och Avengers, typ.

John The Skrull kan läsas i "Captain Britain & The MI:16", första numret ute nu. Det är en underhållande superhjälteserie, helt klart, men jag fördrar nog "Wisdom", miniserien där John The Skrull introducerades. En bisarr samling historier där obskyre X-Mannen Pete Wisdom och en samling andra märkliga typer tampas mot brittiska fenomen som älvor, drakar, jättar, Jack The Ripper och marsianer straight outta HG Wells. Smartare än man kan tro, och väldigt roligt.

Etiketter: , , , , ,

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Låter alldeles fascinerande och mycket humoristiskt. Min favoritserie är The Invisibles, du vet, Grant Morrison.

9:42 em  
Blogger Niklas said...

Det är det! Jag läste ut "Wisdom" igår. Den var lite splittrad, går ibland vilse i onödigt komplicerad och nördig marvelkontinuitet, men är på det stora hela jättebra. Den varvar humor med allvar, och när Skrull-Beatles återförenas i kampen mot HG Wells marsianer är det storslaget på riktigt.

Invisibles har jag tänkt läsa ett tag, men har inte kommit till skott. Ska se till att ta tag i det snart. Grant Morrison är ju verkligen ett geni, även om jag tycker han har en förmåga att snärja in sig lite ibland. Har du läst hans serie om Hitler? Jag kan inte påstå att jag begriper allt i den, men det är roligt när han öppnar en garderob och hittar Morrissey i den...

10:43 em  
Anonymous Anonym said...

Förlåt, Skrull-Beatles, bara det konceptet låter så fullständigt vansinnigt out there att jag skrattar högt!

Nu är inte jag någon stor seriefantast, men just Invisibles har jag läst flera gånger och fascineras enormt. Kan verkligen inte säga att jag begriper allt där heller; det är tidsresor och multipla dimensioner galore, men det är något som är så tilltalande i tonen: Det svarta och twisted och korrupta, och så alla lager av skeenden som flätas samman på ett förvirrande sätt, samtidigt som logiken ändå alltid anas under ytan.

Beatles dyker förresten upp där också. Och de Sade, Byron och Shelley. Inte Morrissey, dock.

12:08 fm  
Anonymous Anonym said...

Eller jo, come to think of it så figurerar han visst: Någon lyssnar på "Heaven knows I'm miserable now" i en av böckerna.

12:15 fm  

Skicka en kommentar

<< Home