Litteratur: Phonogram.

Jag började läsa första volymen av Phonogram, "Phonogram: Rue Britania" redan förra sommaren. Av någon skamlig anledning läste jag aldrig klart den. Irriterande. Den var ju både smart, snygg och underhållande. Och den kretsade helt runt den musik som stora delar av min identitet byggdes upp kring under nittiotalets senare hälft: britpopen. Kanske var det den något flummiga ramberättelsen om musikmagi och låtar som trollformler som skrämde bort mig? Eller så hade jag bara dåligt tålamod. En ny chans är den helt klart värd. För den hade många kvaliteter.

Framförallt var det en serie som var väldigt stylish. Kolla bara på de här stiliga omslagen. En Jamie McKelvie-teckning skulle göra sig mycket bra på min vägg. Eller på en t-shirt.



Teamet bakom serien har dessutom skapat den klart intressanta "Suburban Glamour", som jag också ska kolla upp snarast möjligt. I dagarna släpptes dessutom första numret av "Phonogram: The Singles Club", en samling fristående historier på samma tema som första Phonogram-volymen. Kan mycket väl bli ett besök hos lokale seriehandlaren i mellandagarna.

Seriens författare, Kieron Gillen verkar också vara en sympatisk nörd av den sorten man gärna skulle vilja ta en öl eller två med. Läs hans blogg här.