Konst: Hatgubbe.

Härom helgen var det hatgubbetävling på Kulturhuset i Stockholm. Jag var inte där. Det grämer mig lite. Hatgubbar ligger mig ju varmt om hjärtat. I mitt arbete talar jag mycket i telefon, och kommer därför i kontakt med människor av alla de slag. Somliga trevliga, den stora majoriteten otrevliga. Med papper framför sig och penna i hand blir de otrevliga samtalen lite lättare att utstå. Personen i andra änden av luren materialiseras på papperet, goda egenskaper, dåliga egenskaper, allt rinner ut genom bläcket. Det är som terapi för mig. Är någon ful i telefonen blir han ful på papperet. En förolämpning som inte hörs, inte syns, men som jag kan flina åt i smyg. Jag tog mig friheten att scanna in en sådan hatgubbe. Resultatet kan beskådas här nedan. De dagar jag har en apa på ryggen (och det har jag allt för ofta) ser apan ut precis så här.