Film: Strange Days.

Millenieskiftet närmar sig. Los Angeles skakas av våldsamma kravaller efter att rapparen Jeriko One mördats. Lenny Nero (Ralph Fiennes) är en före detta polis som försörjer sig på att langa olagliga diskar med virtualrealityupplevelser. Dessa diskars innehåll baserar sig på verkliga upplevelser och spelas in direkt från folks hjärnor. När någon lämnar honom en disk där en god vän blir mördad, dras Nero in i en härva som kan få konsekvenser för hela staden.

Kathryn Bigelow är en ojämn regissör, men när hon är bra (som i vampyrfavoriten "Near Dark".) är hon riktigt bra. Hon är bra även här. Visst, i grund och botten är det lite av en b-film, men det är snyggt och smart gjort, och trots längden (cirka två och en halv timme) är det rappt och underhållande berättat. Det känns aldrig riktigt segt.

Det jag gillar bäst med "Strange Days" är att den är uppbyggd som en klassisk film noir. Sci-fi-element (eller snarare cyberpunkelement) finns, men de är rätt få. På det stora hela är den värld filmen utspelar sig i identisk med vår egen. Ralph Fiennes är bra som moraliskt flexibel antihjälte med stort hjärta, även om det är ovanligt att se honom så... grungig som han är här. Angela Bassett är också oerhört cool som stenhårda livvakten Mace - en karaktär som jag misstänker inspirerat Brian K. Vaughan när han skapade Agent 355 i "Y The Last Man".

Tycker också om stämningen. Även om "Strange Days" ofta är rätt högt över toppen, ibland närmast parodisk i skildrandet av samhällets förfall, så funkar det märkligt nog ändå. Varning dock för det smöriga slutet, där det känns som om någon i produktionskedjan fegade ur rejält.