Musik: En låt #39.

Josh Rouse - Late Night Conversation

Det måste inte vara så jävla dramatiskt hela tiden. Det måste inte vara Conor Obersts frustande ångestattacker eller Will Oldhams sjuka bibel-och-sprit-psalmer. Det kan beröra ändå. Uppbrott kan beröra ändå. När Josh Rouse berättar om uppbrott i "Late Night Conversation" berör det mer än det mesta.

"Late night conversation
Turns into a fight
And all the years you've been frustrated
They finally subside
And now you walk away
To face
The day
Alone"

En enkel poplåt. Melodisk och anspråkslös. Nästan hurtig i tempo, inte så att man vill dansa, men så att man ökar takten på stegen om den spelas i lurarna under en promenad. Nästan lite lömskt att gömma något sorgligt bakom en så direkt och självklar melodi. Men väldigt effektivt. Inga konstigheter, inga krusiduller.

Självklara melodier och dystra vardagsbetraktelser - känns som en rätt träffande beskrivning av Josh Rouses konstnärskap, inte sant?