Musik: En låt #39.

Josh Rouse - Late Night Conversation

Det måste inte vara så jävla dramatiskt hela tiden. Det måste inte vara Conor Obersts frustande ångestattacker eller Will Oldhams sjuka bibel-och-sprit-psalmer. Det kan beröra ändå. Uppbrott kan beröra ändå. När Josh Rouse berättar om uppbrott i "Late Night Conversation" berör det mer än det mesta.

"Late night conversation
Turns into a fight
And all the years you've been frustrated
They finally subside
And now you walk away
To face
The day
Alone"

En enkel poplåt. Melodisk och anspråkslös. Nästan hurtig i tempo, inte så att man vill dansa, men så att man ökar takten på stegen om den spelas i lurarna under en promenad. Nästan lite lömskt att gömma något sorgligt bakom en så direkt och självklar melodi. Men väldigt effektivt. Inga konstigheter, inga krusiduller.

Självklara melodier och dystra vardagsbetraktelser - känns som en rätt träffande beskrivning av Josh Rouses konstnärskap, inte sant?

Svammel: Helgens shoppinglista.

Det har blivit en dyr helg för undertecknad. Det har väl löningshelger en förmåga att bli för alla, men i mitt fall har en oproportionerligt liten del av budgeten gått till öl, och ganska mycket har gått till helt andra prylar. Som...


En extern hårddisk på 320 Gb. - Äntligen kan jag rippa skivor utan att först behöva ta bort något gammalt! Äntligen kan jag frigöra utrymme och kanske få datorn att röra sig lite fortare.
--
Josh Rouse - 1972 - En skiva jag tänkt inhandla en längre tid, men som aldrig riktigt ville sjunka i pris. Nu hittade jag den för 99 :- på Bengans på Drottninggatan. Josh Rouses musik är så mjuk att allt annat känns kantigt, trubbigt och påträngande. Souligt svängig är den också.

Belle & Sebastian - The Life Pursuit - Också för 99 :- på Bengans. Har bara gett den en lyssning än så länge, men tyvärr blev jag rätt besviken. Jag hade hoppats på att även denna skiva skulle vara mjuk och behaglig, precis som bandets övriga skivor är (framförallt då "Dear Catastrophe Waitress" som verkligen var överraskande bra!) men tyvärr. Den lät lite för modern, lite för stiff, lite för långt från allt det jag egentligen vill ha just nu.

The Kinks - Something Else By The Kinks - Skivor med "Waterloo Sunset" på är mina vänner, och "Something Else By The Kinks" är en bra skiva, helt klart. Bara inte så mycket barockpop som Allmusic ville göra gällande. Lite synd.

ASS - Ass - En fullständigt ljuvlig skiva som stått på inköpslistan länge (även om jag glömt skriva in den på önskelistan här på bloggen - oförlåtligt!) Stämningsfullt och akustiskt, lite som Midaircondo och Tape, men mer melodiöst.
--
Hanif Kureishi - Kärlek I En Blå Tid - Det här blir min tredje Kureishi. Återstår att se vad jag tycker om den, de två tidigare har varit yeay ("Intimitet") respektive nay ("Gabriels Gåva"). Den här verkar vara cynisk, vilket även den förstnämnda var. Det lovar ju gott. Men livet är för kort för att slösas bort på dåliga böcker, och den här får avgöra om jag i fortsättningen lägger mer tid på Kureishi.

Joan Didion - Ett År Av Magiskt Tänkande - En bok om sorgearbete låter ju lagom kul, men ha i åtanke att jag gillar "Six Feet Under", och därför fascineras av allt som har med död och sörjande att göra. Det påminner mig... Jag måste kolla upp Rob Sheffields "Love Is A Mix-Tape" som ska vara ungefär samma sak, men i en mer popkulturell kontext.

Beth Nugent - Live Girls - Jag vet egentligen ingenting om den här boken, men den var ganska snygg och kostade tio kronor. Får se om den är läsvärd också. Hoppas.

Ernest Hemingway - Farväl Till Vapnen - Jag är ingen Hemingway-man, och ändå har jag läst det mesta han skrivit. Inget är väl direkt dåligt, men det är bara krigsskildringen "Klockan Klämtat För Dig" som jag verkligen fastnat för. Kanske för att den, när allt kommer till kritan, är en roman om dödsångest. "Farväl Till Vapnen" är väl, vid sidan av "Den Gamle Och Havet", karlns mest välkända verk, så det känns som att det är på tiden att jag läser den.

Magnus Carlbring - Paul Exodus Propp - Minns att jag sett den här boken på något bibliotek någon gång, tänkt: "Den här ser ju postmodern ut", men aldrig lånat den. När den sen dyker upp på Myrorna vid Hötorget för en billig penning är det ju klart man slår till. Jag vet inte vad den handlar om, men den ser fortfarande väldigt postmodern ut.