Litteratur: “Svart Dam”, svartare än det mesta.

Maria Fagerbergs “Svart Dam” låg, av en ren slump, precis under Joan Didions ”Ett År Av Magiskt Tänkande” i min bokhylla. Som om hyllan lite lagom subtilt försökte be mig att sortera mina böcker efter innehåll, handling och teman istället för att låta det nuvarande kaoset råda.

Båda romanerna kretsar kring döden, döden, döden, detta ständigt aktuella ämne. Men där Joan Didions moderna klassiker inte riktigt funkade för mig (jag kallade den i en tidigare text för ”lite stiff”, utan att tänka på att det är en ganska lustig beskrivning av en bok om döden) blir jag istället fullständigt tagen av ”Svart Dam”. Det är en fantastisk liten bok, enkel men effektiv i sin skoningslösa skildring av en allt för ung kvinnas allt för snabba färd mot slutet.

Nina är tjugonio år, har man och dotter, vänner och kollegor, ett lyckligt liv. Efter en semester i utlandet kommer hon hem och känner sig ovanligt trött. Ett läkarbesök senare och livet är ställt på ända. Hon läggs in på sjukhus omedelbart. Hon kommer aldrig ut.

Boken skildrar hennes tankar och känslor under de sista månaderna av hennes liv. Rutinerna, sjukhusmaten, tristessen. Ångesten, smärtan, gemenskapen i väntrum och sjukhussalar. Försöken att leva livet så gott det går medan tid är. Det är en fruktansvärt skrämmande och smärtsam roman, och läses på egen risk. Samtidigt kan jag inte göra annat än rekommendera den. Jag tror det är nödvändigt att konfronteras med dödligheten ibland. Såväl sin egen som andras.

Litteratur: Nu läses #1.

Joan Didion - Where I Was From

Vid halv tre inatt slog jag igen pärmarna till John Steinbecks "Vredens Druvor". Jag var då utmattad såväl emotionellt som fysiskt. Hade tänkt lägga mig tidigt, men ville läsa några sidor innan jag somnade. Jag blev så fast att jag inte kunde sluta innan boken var avslutad. Sista femtio sidorna var verkligen uppslitande läsning, och familjen Joads öde kommer följa med mig i mina tankar länge. Vad blev det av dem? Klarade de sig? Fanns det någon framtid för dem i Kalifornien? Låg vaken och blinkade en lång stund innan jag somnade.
--
Det är spännande att hitta röda trådar i sitt läsande. Från att ha koncentrerat mig på 30-talet väljer jag nu (eller väljer och väljer, det är mest en ren slump, mitt läsande är mer organiskt än planerat i förväg) att dröja kvar vid en plats; Kalifornien. Joan Didions Kalifornien i det här fallet. "Where I Was From" är en roman om hennes uppväxt i delstaten, men också om dess historia, om hennes familjs del i den.

Jag har bara läst "Ett År Av Magiskt Tänkande" av Didion tidigare, och är lite kluven till den. Den var förvisso intressant - en berättelse om sorgearbetet efter en livskamrats bortgång, men mer distanserat, nästan objektivt berättat, än vad som är kutym i en genre där känsloporr annars är normen - men den var också ganska... stiff. De första sidorna av "Where I Was From" känns också lite stela, men det kanske släpper med tiden. Jag hoppas det. Annars får jag nog lov att släppa Joan Didion och betrakta henne som en författare som helt enkelt inte är något för mig.

Svammel: Helgens shoppinglista.

Det har blivit en dyr helg för undertecknad. Det har väl löningshelger en förmåga att bli för alla, men i mitt fall har en oproportionerligt liten del av budgeten gått till öl, och ganska mycket har gått till helt andra prylar. Som...


En extern hårddisk på 320 Gb. - Äntligen kan jag rippa skivor utan att först behöva ta bort något gammalt! Äntligen kan jag frigöra utrymme och kanske få datorn att röra sig lite fortare.
--
Josh Rouse - 1972 - En skiva jag tänkt inhandla en längre tid, men som aldrig riktigt ville sjunka i pris. Nu hittade jag den för 99 :- på Bengans på Drottninggatan. Josh Rouses musik är så mjuk att allt annat känns kantigt, trubbigt och påträngande. Souligt svängig är den också.

Belle & Sebastian - The Life Pursuit - Också för 99 :- på Bengans. Har bara gett den en lyssning än så länge, men tyvärr blev jag rätt besviken. Jag hade hoppats på att även denna skiva skulle vara mjuk och behaglig, precis som bandets övriga skivor är (framförallt då "Dear Catastrophe Waitress" som verkligen var överraskande bra!) men tyvärr. Den lät lite för modern, lite för stiff, lite för långt från allt det jag egentligen vill ha just nu.

The Kinks - Something Else By The Kinks - Skivor med "Waterloo Sunset" på är mina vänner, och "Something Else By The Kinks" är en bra skiva, helt klart. Bara inte så mycket barockpop som Allmusic ville göra gällande. Lite synd.

ASS - Ass - En fullständigt ljuvlig skiva som stått på inköpslistan länge (även om jag glömt skriva in den på önskelistan här på bloggen - oförlåtligt!) Stämningsfullt och akustiskt, lite som Midaircondo och Tape, men mer melodiöst.
--
Hanif Kureishi - Kärlek I En Blå Tid - Det här blir min tredje Kureishi. Återstår att se vad jag tycker om den, de två tidigare har varit yeay ("Intimitet") respektive nay ("Gabriels Gåva"). Den här verkar vara cynisk, vilket även den förstnämnda var. Det lovar ju gott. Men livet är för kort för att slösas bort på dåliga böcker, och den här får avgöra om jag i fortsättningen lägger mer tid på Kureishi.

Joan Didion - Ett År Av Magiskt Tänkande - En bok om sorgearbete låter ju lagom kul, men ha i åtanke att jag gillar "Six Feet Under", och därför fascineras av allt som har med död och sörjande att göra. Det påminner mig... Jag måste kolla upp Rob Sheffields "Love Is A Mix-Tape" som ska vara ungefär samma sak, men i en mer popkulturell kontext.

Beth Nugent - Live Girls - Jag vet egentligen ingenting om den här boken, men den var ganska snygg och kostade tio kronor. Får se om den är läsvärd också. Hoppas.

Ernest Hemingway - Farväl Till Vapnen - Jag är ingen Hemingway-man, och ändå har jag läst det mesta han skrivit. Inget är väl direkt dåligt, men det är bara krigsskildringen "Klockan Klämtat För Dig" som jag verkligen fastnat för. Kanske för att den, när allt kommer till kritan, är en roman om dödsångest. "Farväl Till Vapnen" är väl, vid sidan av "Den Gamle Och Havet", karlns mest välkända verk, så det känns som att det är på tiden att jag läser den.

Magnus Carlbring - Paul Exodus Propp - Minns att jag sett den här boken på något bibliotek någon gång, tänkt: "Den här ser ju postmodern ut", men aldrig lånat den. När den sen dyker upp på Myrorna vid Hötorget för en billig penning är det ju klart man slår till. Jag vet inte vad den handlar om, men den ser fortfarande väldigt postmodern ut.