Litteratur: Nu läses #1.

Joan Didion - Where I Was From

Vid halv tre inatt slog jag igen pärmarna till John Steinbecks "Vredens Druvor". Jag var då utmattad såväl emotionellt som fysiskt. Hade tänkt lägga mig tidigt, men ville läsa några sidor innan jag somnade. Jag blev så fast att jag inte kunde sluta innan boken var avslutad. Sista femtio sidorna var verkligen uppslitande läsning, och familjen Joads öde kommer följa med mig i mina tankar länge. Vad blev det av dem? Klarade de sig? Fanns det någon framtid för dem i Kalifornien? Låg vaken och blinkade en lång stund innan jag somnade.
--
Det är spännande att hitta röda trådar i sitt läsande. Från att ha koncentrerat mig på 30-talet väljer jag nu (eller väljer och väljer, det är mest en ren slump, mitt läsande är mer organiskt än planerat i förväg) att dröja kvar vid en plats; Kalifornien. Joan Didions Kalifornien i det här fallet. "Where I Was From" är en roman om hennes uppväxt i delstaten, men också om dess historia, om hennes familjs del i den.

Jag har bara läst "Ett År Av Magiskt Tänkande" av Didion tidigare, och är lite kluven till den. Den var förvisso intressant - en berättelse om sorgearbetet efter en livskamrats bortgång, men mer distanserat, nästan objektivt berättat, än vad som är kutym i en genre där känsloporr annars är normen - men den var också ganska... stiff. De första sidorna av "Where I Was From" känns också lite stela, men det kanske släpper med tiden. Jag hoppas det. Annars får jag nog lov att släppa Joan Didion och betrakta henne som en författare som helt enkelt inte är något för mig.