tisdag, april 21, 2009

Musik: En låt #41.



Ulf Stureson - Sommarbarn

Olle Ljungströms karriär fick sig ett rejält uppsving i och med den eminenta dokumentären som visades på SVT och biografer nu i vår. Gott så. Hans musik förtjänar att upptäckas på nytt. Men det finns fler svenska artister som förtjänar att lyftas fram i ljuset igen. Jag tänker främst på Ulf Stureson. Min vän Fredrik spelade hans senaste skiva "Beroende" ett par gånger häromåret. "En svensk Mark Linkous", tänkte jag, och sen tänkte jag inte så mycket mer. Tills nu. För nyligen ramlade jag över ett exemplar av debutskivan "I Overkligheten", och jag är helt tagen.

Trasigt, sprucket och skevt låter det, inte helt olikt tidigare nämnde Ljungström, men det är naknare, lite mindre smart och trixigt. Skivan skrevs mitt i sorgearbetet efter att hans syster och bror gått bort med kort mellanrum. Det hörs. Det hörs framförallt på inledande "Sommarbarn". Sällan har jag hört en skörare, sorgligare sång, och då har jag ändå en hel skivsamling full med sorgliga, sköra sånger. Det är en sån där låt som jag vill ska spelas på min begravning. Som "Perfect Day", som "Himlen Är Oskyldigt Blå",
eller varför inte; som en svensk version av Chris Bells "I Am The Cosmos".

Lyssna! - Ulf Stureson - Sommarbarn

Etiketter: , , , , , ,

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det blir en sån där snygg Quicktime-sida för oss som har Mac, jag kollade just.

(Och du, det här med "på min begravning" - taiträ, taiträ - kan vi inte ta och bestämma låtar för de roliga högtiderna först, va?)

9:03 fm  
Blogger Niklas said...

Lyssnar man på mycket sorglig musik blir det ju lätt att man tänker sig den i sorgliga sammanhang. Men självklart, det är ju trevligare att fokusera på något muntrare än sin begravning. :)

1:34 em  

Skicka en kommentar

<< Home