Litteratur: We3.

"We3", det låter som namnet på en spelkonsoll, men är faktiskt titeln på en Grant Morrison/Frank Quitely-serie från 2004. Morrison är sällan så bra som när han sammarbetar med Quitely. Hans ganska röriga manus blir lite tydligare när de illustreras av Quitelys rena, exakta och extremt genomtänkta bilder.

I "We3" verkar de i perfekt symbios. Historien är en av Grant Morrisons allra rakaste. Tre djur, en hund, en katt och en kanin, har av amerikanska militären designats om till högteknoligiska mördarmaskiner. Trots att de är klart effektiva (vilket framgår redan i seriens blodiga inledning) beslutar man att avbryta experimentet och avliva djuren. Men en forskare har blivit fäst vid de små krabaterna och släpper dem istället fria. Militären tar upp jakten. Kaos och död följer.

Historien är som sagt en av Morrisons enklare, men den är också en av hans mest gripande. Till stor del beror det på att djuren, sina robotkroppar till trots, är så oerhört charmerande. Quitelys teckningar är osannolikt vackra, och karaktärsdesignen fantastisk. Dialogen är sparsmakad, djuren kommunicerar med korta meningar av typen; "Is. Gud. Dog?", ändå säger den allt som behöver sägas. De har tonvis med personlighet, och har man, som jag, någon gång ägt både hund, katt och kanin, känner man igen sina egna husdjur i Bandit, Pirate och Tinker. Då får berättelsen ytterligare en dimension.