Dagbok: It's a bad day, please don't take a picture.

Igår var jag trött. Såhär såg jag ut då. Fy fan. Det är alltså jag som syns i förgrunden. Det är min lika trötte bror som gäspar bakom mig.
Jag är verkligen i desperat behov av en klippning, ja, även av en ansiktslyftning av de här bilderna att döma.
Fotograf är Stefan Nordström. Stryk skulle han ha, den fan.
--
Ikväll ska jag iväg och skriva om en hyllningskonsert till Olle Adolphson. Egentligen är jag mer sugen på att stanna hemma i tv-soffan och kolla på "Kvarteret Korpen" som vi hyrde igår. Det regnar ute, det är ett alldeles förskräckligt oväder, om det jag ser genom mitt fönster vore musik skulle det vara Divine Comedys kammarpopcover på "There Is A Light That Never Goes Out", och det vore så väldigt väldigt mysigt att få spendera hela helgen under tak och täcke.

Jag tänker tillbaka på min vecka, och vill instinktivt skriva att det har varit samma gamla menlösa lunk som vanligt. Men det vore inte riktigt sant. Det har varit en ganska händelserik vecka, med mina mått mätt.

I onsdags valsade jag in på Kuriren med samma påklistrade leende som vanligt. Jag försöker alltid att verka så positiv och engagerad som jag bara kan när jag besöker redaktionen, allt för att sudda bort dysterkviststämpeln jag antagligen drog på mig under min praktikperiod förra vintern. Jag hälsade glatt på alla som kom i min väg och registrerade i förbifarten ett fotografi som placerats brevid en blombukett och ett levande ljus på ett bord. Efter att ha hämtat en kamera gick jag iväg för att hälsa på min chef.
"Har du hört?" frågade hon.
"Om vad?" frågade jag.
Hon pekade på bordet. Fotografiet. Blommorna. Ljuset.
Han hade varit sportjournalist på tidningen. Jag kände honom inte, hade aldrig riktigt snackat med honom, men hälsat och morsat och alltid tyckt att han verkat trevlig. Dagen innan hade han ramlat ihop på gräsmattan när han rastade hunden. Ännu var det ingen som visste varför.
Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag höll tyst. En massa klyschor dyker upp i huvudet nu när jag tänker tillbaka på det. Jag tänker inte skriva ner dem, men jag kan avslöja att de har med ämnen som "livets förgänglighet" och "ödets nyckfullhet" att göra.

Från det ena till det andra. Några timmar senare var det dags för filmpremiär. Hjärnkontorets gamla programledare Henry Chu visade upp sin film "Efter Jesper" på Filmstaden i Örebro, med tillhörande mingel och gratisvin. Det var trevligt. Filmen var trevlig. Den var en sympatisk Magnolia-influerad historia med parallella handlingar. Skådespeleriet var för det mesta toppen. Det fanns vissa barnsjukdomar, exempelvis var scenografin extremt sparsmakad, för att inte säga stendöd, och en del komiska passager kändes lite påtvingade. Men, som sagt, fint och sympatiskt, och en del starka scener. Att filmens fyra historier kretsade kring en person som nyligen dött kändes också passande med tanke på det jag fått veta tidigare på dagen.

Efter premiären gick jag iväg till Pastabaren där jag mötte upp med Stefan och Daniel. Daniel har jag inte träffat på flera år, så det var trevligt. Stefan bjöd på öl, jag såg en gammal kamrat från lekis som jag inte vågade hälsa på och Martin från gamla gymnasieklassen stod och hängde vid bardisken. Efter en stund blev jag hungrig och gav mig ut på jakt efter något ätbart. Alla billiga falafelställen hade stängt, Grill Corner hade stängt, men puben intill pastabaren hade öppet och såg ut att kunna servera något smaskigt. Men vakten hejdade mig i dörren.
"Ah, I'm sorry but you can't bring your... väska in here."
"But what if you look through it?"
"No, sorry. Orders from the boss."
"But I need to eat something!" gnällde jag.
"Oh, the kitchen is closed anyway, sorry."
En hjälpsam kille i glasögon informerade mig om att det fanns en Sibyllakiosk bara en gata längre fram. Det visste jag ju egentligen, men tackade ödmjukast ändå. Jag gick dit, beställde, betalade, åt, gick hem till Stefan och somnade.

Igår blev det besök på Samlarboden här i stan, och så lite filmtittande - "Oh, Vilket Party!" och "Mystery Train" - på kvällen. Dessutom inledde jag mitt krig mot alfakassan under dagen. Mer om det i kommande inlägg.