Musik: Christian Kjellvander - Faya
Titel: Faya
Artist: Christian Kjellvander
Bolag: V2 / Startracks
År: 2005
Svensk americana brukar ofta vara en rätt tradig historia. Svenska gitarrförsedda pojkar som apar efter sina amerikanska cowboyidoler så gott de kan utan att tillföra något eget, och hur mycket de än försöker lyckas de aldrig dölja att de är uppvuxna i medelklasshem utanför Stockholm, Sundsvall eller Arboga.
Christian Kjellvander är ett undantag.
För det första har han en röst man lyssnar på. För det andra har han något att säga. För det tredje är han en låtskrivare som lätt kan konkurrera med Amerikas finest.
Det här är Christian Kjellvanders andra soloalbum, hans rockopera.
"Faya" är en enhetlig berättelse om längtan, uppbrott och förvirring. Enligt plågsamt uppriktiga intervjusvar i senaste numret av musiktidningen Sonic är det berättelsen om hans egen far, som lämnade fru och barn för flaskan och rumlandet. Ljudmässigt är det här en tillbakagång till det jordiga sound han utforskade med sin bror Gustav på Songs Of Soils "The Painted Trees Of Ghostwood" i början av årtusendet. Riktigt lika nervigt bra blir det tyvärr aldrig här. Det är lite för mycket dödtid. I de mest nedtonade stunderna flyter sångerna ihop och blir mest transportsträckor mellan toppar som "Drunken Hands" och "Foreign Rain".
Där är det å andra sidan så hisnande bra att man kippar efter andan.
Artist: Christian Kjellvander
Bolag: V2 / Startracks
År: 2005
Svensk americana brukar ofta vara en rätt tradig historia. Svenska gitarrförsedda pojkar som apar efter sina amerikanska cowboyidoler så gott de kan utan att tillföra något eget, och hur mycket de än försöker lyckas de aldrig dölja att de är uppvuxna i medelklasshem utanför Stockholm, Sundsvall eller Arboga.
Christian Kjellvander är ett undantag.
För det första har han en röst man lyssnar på. För det andra har han något att säga. För det tredje är han en låtskrivare som lätt kan konkurrera med Amerikas finest.
Det här är Christian Kjellvanders andra soloalbum, hans rockopera.
"Faya" är en enhetlig berättelse om längtan, uppbrott och förvirring. Enligt plågsamt uppriktiga intervjusvar i senaste numret av musiktidningen Sonic är det berättelsen om hans egen far, som lämnade fru och barn för flaskan och rumlandet. Ljudmässigt är det här en tillbakagång till det jordiga sound han utforskade med sin bror Gustav på Songs Of Soils "The Painted Trees Of Ghostwood" i början av årtusendet. Riktigt lika nervigt bra blir det tyvärr aldrig här. Det är lite för mycket dödtid. I de mest nedtonade stunderna flyter sångerna ihop och blir mest transportsträckor mellan toppar som "Drunken Hands" och "Foreign Rain".
Där är det å andra sidan så hisnande bra att man kippar efter andan.
Etiketter: americana, Christian Kjellvander, Faya, Musik, recension
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home