Dagbok: Lost Weekend.

Jag har tillbringat helgen i en Lloyd Cole-låt, och det har varit en fantastisk helg. Det enda som fattades var polotröjan. Den fick ligga kvar i garderoben hemma i min dammiga lägenhet medan jag själv satte mig på tåget till Stockholm.
Alla ingredienser fanns där. Långa promenader. Viktiga samtal om allt det som gör livet så smärtsamt och ljuvligt att leva, gamla och nya erfarenheter ventilerades och analyserades, positiva såväl som negativa. Vi träffade Rebecca på ett café och Annika på en pubb, och allt var som förr, men samtidigt så väldigt tydligt Nu. Det blev några öl för mycket, men jag lyckades hålla mig någorlunda civiliserad och söndagen fortsatte i lördagens fotspår. Det blev en ny jacka, och sedan fransk film, vilket också känns väldigt mycket Lloyd Cole.
Jag gillar verkligen Lloyd Cole.