Musik: En låt #9.

The Zombies – Hung Up On A Dream

60-talet blir inte vackrare, mer perfekt och romantiskt skimrande än så här.
Jag hade en gång en samlingsskiva med The Zombies. Den ingick i en serie kallad ”Best Of The 60s”. Den sade mig ingenting. Förutom fantastiska ”Time Of The Season” fanns där ingenting som skilde Zombies från alla andra menlöst trallande popgrupper från början av popmusikens gyllene årtionde.
Det är inte så jag vill ha mitt 60-tal.
The Zombies stod ju, åtminstone på mästerverket ”Odyssey & Oracle”, långt över allt det där. Det är ett gravt underskattat album, helt klart däruppe på prispallen med ”Forever Changes” och ”Pet Sounds” när bästa 60-talsskivan ska utses.
Det är precis så här jag vill ha mitt 60-tal. Psykadelica, harmonisk, men storslagen. Svävande utan att bli påfrestande utflippad. Bara en romantisk förgången fantasivärld att flyta bort i när tillvaron blir för kaotisk och stressig.
På ”Hung Up On A Dream” lyckades de få till det precis rätt.