Dagbok: Kattdrömmar.

Natt efter natt drömmer jag om kattdjur. Jag drömmer också om det förgångna. Ofta kombineras dessa två drömmar till drömmar om, just det; kattdjur och det förgångna. Härom natten till exempel, befann jag mig i radhuset på Stamparebacken, där jag bodde under större delen av min uppväxt. Nu var det mamma som bodde där, och hon hade köpt en leopard och en tiger som spred skräck i kvarteret. Vi var tvungna att låsa in Kito, hunden, i tamburen för att han inte skulle bli uppäten. Det var ganska otäckt faktiskt.
Jag har också drömt att jag på nytt hamnat i konflikt med gamla plågoandar från mellanstadiet, och i mina försök att få revansch har jag utsatt mig för en förnedring som endast kan jämföras med den huvudpersonen i Dostojevskijs "Anteckningar Från Ett Källarhål" tvingas utstå.
Inatt sov jag på Valles bäddsoffa i Karlstad, och drömde, surprise surprise, om jobbet. Det var söndag och samtalsköerna var nerkämpade. Alla satt tillbakalutade och väntade på att arbetsdagen skulle ta slut. Någon fick en klockren idé:
"Vi åker till Österledsskolan och tar en fika!"
Österledsskolan är min högstadieskola.
Sagt och gjort, vi lade ifrån oss våra headsets, satte oss i bilar och körde iväg till Österleden. Till vår stora förvåning såg vi att rasthallarna var fulla av folk, trots att de rimligtvis borde vara tomma en söndagseftermiddag. Vi gick ändå in, och bort till cafeterian. Efter vägen såg jag att en hel skåplänga hade vält över en stackars högstadietjejs fot. Några elever hjälptes åt att flytta på skåpet så att de kunde få bort foten, som hade blivit totalt mosad och mest liknade en utbankad bit rå köttfärs.
"Jag springer och hämtar sjuksyster", sa jag. Sjuksysters kontor låg precis där det alltid legat. Den gamla tant som suttit på posten när jag var elev här var däremot utbytt mot den typ av sjuksyster som alltid är allas sexdröm i amerikanska High School-filmer. Detta bekom mig inte det minsta.
"Du måste komma, det är en flicka som fått ett skåp över foten, hon är riktigt illa däran!"
Sjuksyster gäspade.
"Vi måste ringa efter en ambulans! Hon pendlar mellan att vara medvetslös och att bara ligga och skrika rakt ut i smärta!" förklarade jag.
Sjuksystern himlade med ögonen:
"Oj oj OJ, så dramatisk man kan vara då!"
"Vad menar du? Skärp dig, du måste komma och hjälpa till!"
"Nej." Hon bara flinade.
"Du är ju sjuk i huvudet!" skrek jag bestört.
"'Du är ju sjuk i huvudet'" härmade hon.
"Jag är utbildad journalist!" röt jag och gick. "Jag ska... Jag ska skriva en artikel om dig!"
"Det vore inte den första", svarade hon uttråkat och stängde dörren. Jag sprang ut på skolgården och rusade mot Vårdcentralen, som ligger på andra sidan av skolans fotbollsplan. För att komma till fotbollsplanen måste man först passera rökarbacken, som ligger i en liten skogsdunge. När jag sprang därigenom upptäckte jag att jag var förföljd. Jag hade ett lodjur efter mig! Det nafsade mig i hälarna med sina sylvassa tänder, men mer han tack och lov inte hända, för i nästa ögonblick ringde väckarklockan på mobiltelefonen, och jag vaknade till en solig Karlstadförmiddag.