Dagbok: Bytt är bytt och kommer aldrig igen.

Gick till lokale skivhandlaren tidigare i veckan och bytte in The (International) Noise Conspiracys ”A New Morning, Changing Weather”, Eskobars “Til We’re Dead”, Francoise Hardys “L’essentiel” och Mines “Freedom Gone Mad” mot Belle & Sebastians EP-samling “Push Barman To Open Old Wounds”. Jag fick skarva med en hundring, men det var det värt för att byta ut gammal mög mot nästan två timmar av 90-talets mest vitala popmusik.

Egentligen är jag principiellt emot att sälja gamla skivor. Allt man en gång har gillat borde ju ha något slags värde, om så bara sentimentalt. Men jag har aldrig varit särskilt förtjust i vare sig TINC, Eskobar, sena Francoise Hardy eller Mine, och det kändes enbart befriande att bli av med dem. Ungefär som att vakna upp frisk efter en ovanligt seglivad förkylning.