Konst: Paul McCarthy på Moderna Museet.
Paul McCarthy – Head Shop/Shop Head
Utställning
Moderna Museet
Skrik och skrän och abnorma oljud vars källor man helst slipper tänka på, möter en när man kliver in i utställningslokalen. Det känns ungefär som att kliva in i en modern version av helvetet, där de olika nivåerna befolkas av Musse Pigg, George Bush, Alfred E. Neuman och… Jultomten. Men det är inte helvetet, det är Moderna Museet, som just nu ställer ut Paul McCarthys (av vissa stackars besökare förväxlad med Beatlen Paul McCartney) skulpturer, installationer och filmer.
I jultomtens verkstad råder full aktivitet. Jultomtarna (ja, de är två) själva är rejält uppstressade: ”You can’t do this, it’s Christmas eve!” vrålar en av dem, när tomtenissarna idkar tidelag med Rudolf istället för att göra det de ska. Det vill säga, bajsa ur sig chokladsmet. Det är kladdigt, vidrigt, vansinnigt roligt. Som om Tobe Hooper regisserat ”Kalle Anka På Julafton”. Det hela känns nära besläktat med den absurda middagsscenen i ”Motorsågsmassakern”, eller Von Triers ”Idioterna”. Fast åtskruvat ett par varv till. Säkert ett par varv för mycket för många, jag blir själv lika oroad som road av vissa av McCarthys verk. Som när en man i ett matlagningsprogram smörjer in en docka i majonäs, mässandes: ”The son needs the father and the father needs the son…”
Gång på gång på gång.
Eller piratfilmen ”Caribbean Pirates” där sjörövare, groteskt sminkade och maskerade, antastar en alldeles apatisk fotomodell som mest framstår som en anakronism i deras förvridna mardrömsvärld. Det är som att kastas in i klichébilden av en sinnessjuk människas inre. Otäckt, förvirrande, skruvat och ibland så sjukt att det blir rent parodiskt. Men samtidigt väldigt fascinerande.
Utställning
Moderna Museet
Skrik och skrän och abnorma oljud vars källor man helst slipper tänka på, möter en när man kliver in i utställningslokalen. Det känns ungefär som att kliva in i en modern version av helvetet, där de olika nivåerna befolkas av Musse Pigg, George Bush, Alfred E. Neuman och… Jultomten. Men det är inte helvetet, det är Moderna Museet, som just nu ställer ut Paul McCarthys (av vissa stackars besökare förväxlad med Beatlen Paul McCartney) skulpturer, installationer och filmer.
I jultomtens verkstad råder full aktivitet. Jultomtarna (ja, de är två) själva är rejält uppstressade: ”You can’t do this, it’s Christmas eve!” vrålar en av dem, när tomtenissarna idkar tidelag med Rudolf istället för att göra det de ska. Det vill säga, bajsa ur sig chokladsmet. Det är kladdigt, vidrigt, vansinnigt roligt. Som om Tobe Hooper regisserat ”Kalle Anka På Julafton”. Det hela känns nära besläktat med den absurda middagsscenen i ”Motorsågsmassakern”, eller Von Triers ”Idioterna”. Fast åtskruvat ett par varv till. Säkert ett par varv för mycket för många, jag blir själv lika oroad som road av vissa av McCarthys verk. Som när en man i ett matlagningsprogram smörjer in en docka i majonäs, mässandes: ”The son needs the father and the father needs the son…”
Gång på gång på gång.
Eller piratfilmen ”Caribbean Pirates” där sjörövare, groteskt sminkade och maskerade, antastar en alldeles apatisk fotomodell som mest framstår som en anakronism i deras förvridna mardrömsvärld. Det är som att kastas in i klichébilden av en sinnessjuk människas inre. Otäckt, förvirrande, skruvat och ibland så sjukt att det blir rent parodiskt. Men samtidigt väldigt fascinerande.
Etiketter: Konst
posted by Niklas at 10:06 em
3 Comments:
Oj! Jag förstår att du upplevde det som roande och oroande på en och samma gång. Det låter ju jävligt sjukt, men jävligt kul också. Vet du hur länge dom ska ha kvar den där utställningen? Om jag åker till stockholm någonting den närmaste tiden (vilket jag iofs. inte tror att jag gör) skulle jag vilja gå på den.
bra text. men jag vet inte, jag blir lite oroad av utställningen också, men jag har bara läst om den. tror inte jag skulle vilja gå dit. jag är nog alldeles för konventionell och tråkig för det...
Uppdaterat min blogg!
Skicka en kommentar
<< Home