Musik: Pepp #1.

Malcolm Middleton, Debaser 28 april.

"A Brighter Beat" är kanske inte årets bästa skiva, lite för ojämn för att vara någon riktig fullträff, men i de få klockrena låtarna skivan innehåller (missförstå mig inte - inga låtar är sämre än bra) finns något väldigt personligt som gör dem till några av årets viktigaste. En ärlighet, en ovilja att spela teater. Middleton är krass, men han är det med glimten i ögat. Han ser på sina motgångar som de flesta ser på sina motgångar: utan att försköna och utan att dramatisera. Musiken han spelar är inte originell på något sätt, men ändå är den väldigt mycket Malcolm Middleton. Skitig, storslagen, pampig utan att sväva iväg i kosmos. Jag har ingen aning om huruvida han lyckas behålla detta på scen, men jag ämnar ta reda på det.