Musik: Smog – Red Apple Falls

Artist: Smog
Titel: Red Apple Falls
Bolag: Drag City
År: 1997

“Julius Caesar” är inte världens roligaste skiva. Anal lo-fi utan minnesvärda låtar, bara knaster och oväsen och ostämda gitarrer. Den var, om man bortser från (genialiska) låten ”Dress Sexy At My Funeral”, mitt första möte med Smog, och skulle om jag vore en mindre tålmodig person förmodligen gjort mig avigt inställd till Bill Callahan och hans musikaliska gärning. Men nej. Jag visste att han hade mer att erbjuda, och vägrade låta mig skrämmas.
Tack och lov. ”Red Apple Falls” är nämligen betydligt bättre. En av de bästa skivor jag hört på länge, faktiskt. Inte en skiva som väsnas, utan en som lunkar på tyst och stämningsfullt i bakgrunden. Bill Callahan har en röst som är behaglig att lyssna på. Lite Christian Kjellvander-mörk, lite Lou Reed-pratig, lite Mark Kozelek-apatisk utan att låta lika hopplös.
Jag gillar det, gillar det konsekventa, finner en viss trygghet i att drönande evighetslåt avbyter drönande evighetslåt. Det är ju så vackert, nästan hela tiden, och avbrott från stillheten finns ju faktiskt också för den som gillar sånt. ”Ex-Con” till exempel, studsar på i makligt Magnetic Fields-tempo och är faktiskt ganska söt och upplyftande, trots att den handlar lika mycket om utanförskap och lidande som allt annat.

Bill Callahan släpper ny skiva i vår, under eget namn.
I am so there.