Musik: En låt #19

Bonnie "Prince" Billy - The Way

Det är egentligen de inledande raderna som betyder mest, som betyder allt. Hela skivans stämning ryms i de två raderna.

"Winter comes and snow
I can't marry you, you know"

Jag hör dem, och jag hör december 2006, jag hör "The Way" som jag hörde den i hörlurarna vid tunnelbanestationerna, då jag levde i ovisshet, då pappa låg på sjukhus, då jag satt ensam i mörkret medan snöflingorna föll utanför fönstret, och då en blomsterbukett hängde på dörren då jag kom till en tom lägenhet på min 25-årsdag, och jag gick långa promenader i vintermörkret i hopp om att springa på den flicka jag slumpartat druckit vin med en lördagsnatt och det kändes som om allt när som helst skulle kunna rämna, som om det fullständiga vansinnet bara låg en motgång bort.

I "The Way" finns en hopplösthet, och en ärlighet som smittar av sig. Den lugnade mig då, den får mig att minnas nu, och det känns faktiskt ganska bra.