Musik: En alldeles oemotståndlig titel.

Det vore direkt olämpligt att köpa Explosions In The Skys nya skiva, "All Of A Sudden I Miss Everyone" just nu. Postrock är egentligen det sista jag behöver. Våren är på väg, och som varje år vill jag möta den med powerpop-gitarrer, softrock-harmonier, soul-eufori och twee-handklapp. Inte långa, dova, svidande vackra gitarrsymfonier. Sånt gör mig bara deprimerad.

Dessutom har jag de senaste månaderna redan köpt på mig postrock i mängder som är oproportionerligt stora i förhållande till hur mycket uppmärksamhet jag vågar ägna genren.

Ändå måste jag sitta på händerna för att hindra mig från att skriva ner den här skivan på inköpslistan. Nej, det beror inte på hyllande superlativ och recensioner, det finns en helt annan anledning.

Titeln.

Jag kan verkligen relatera till den, och kanske framförallt såhär i vårtider. Jag blir sällan så sentimental som då, sällan slår den där känslan ner så ofta, den där känslan av att helt plötsligt sakna alla.