Film: Mitt Liv Utan Mig

Titel: Mitt Liv Utan Mig
Regi: Isabel Coixet
År: 2003

En 23 år ung småbarnsmamma (Sarah Polley, som vi känner igen från ”Dawn Of The Dead”-remaken) konfronteras med ett svårsmält faktum; hon har bara två månader kvar att leva. Med man, barn, en bitter mor och husvagnshem att ansvara för är det inte direkt läge att gå locos bananas och ställa till med några scener. Ann håller istället tyst om sin sjukdom, och planerar i hemlighet för familjens framtida liv utan henne. Och för sina egna sista månader i livet, då hon vill försöka ta igen lite av det hon tidigare missat.

Man kan inte skildra döden på film eller tv utan att det jämförs med ”Six Feet Under”, det är oundvikligt. Där sattes standarden för hur detta så känsliga ämne bör behandlas inom populärkulturen - naket, ärligt, känsligt, men samtidigt kladdigt och in your face.

I ”Mitt Liv Utan Mig” görs också några tappra försök att slänga in lite av den absurda humor som är en av HBO-seriens många styrkor. Det funkar sådär. Naturligt som i Six Feet Under känns det aldrig, snarare malplacerat och krystat. När en meningslös birollskaraktär plötsligt unnas en tillbakablick till ungdomen, blir man bara förvirrad och undrar vad det skulle vara bra för. Något svar på den frågan får man aldrig. Det finns flera lösryckta, överflödiga scener, som tyvärr drar ner helhetsintrycket en aning.

I övrigt är det mesta bra, vackert och gripande, om än inte riktigt den tårfest jag hoppats på. Som bäst är ”Mitt Liv Utan Mig” vid de tillfällen då enbart Sarah Polleys känsliga skådespeleri hindrar scenen från att tippa rakt ner i pekoralets brant.

Det finns onekligen en viss skönhet i den balansen.