Litteratur: Lars Ahlin – Inga Ögon Väntar Mig

Läste ”Kommer Hem Och Är Snäll” för flera år sedan, gillade den, men kände mig aldrig manad att läsa mer Lars Ahlin. Hittade sedan, för några veckor sedan, ett gammalt exemplar av novellsamlingen ”Inga Ögon Väntar Mig” på ett antikvariat i Skarpnäck och kände att det kanske var dags att verkligen upptäcka Ahlin på allvar. Och det var en samling som gav mersmak, helt klart, även om alla noveller inte är klockrena. När det är bra är det riktigt bra, som ”Semesterresa”, ett triangeldrama med en man, en kvinna och en hund i centrum. Inte alls så absurt som det låter, men väldigt svart och väldigt välskrivet. Eller ”Vad Du Aldrig Känt”, historien om en sjuk och svag ung man som utnyttjas sexuellt av värdinnan för rummet han hyr.
Lars Ahlin skriver om de sjuka, de fattiga, de utsatta och svaga. Det är han långt ifrån ensam om, och nej, egentligen är det här inte alls något unikt eller exceptionellt, bara en intressant och välskriven samling noveller.