Film: Grave Of The Fireflies

Titel: Grave Of The Fireflies
Regi: Isao Takahata
År: 1988

Är det här den sorgligaste filmen någonsin? Troligtvis. Inte sedan jag fick en tevekväll med familjen förstörd av ”Pelle Erövraren” har en film drabbat mig på det här sättet, som ett hårt slag i magen. Det smärtsamma här är hur optimistiska och glada huvudkaraktärerna är, trots att allt går käpprätt åt helvete för dem. Seita och Setsuko skrattar och leker medan hela helvetet bryter ut runt omkring dem. Genom svält, krig och idel besvikelser håller de ångan uppe, ända till det bittra slutet.
Det här är också en av de vackraste filmerna jag någonsin sett. Det har skrivits en del om ”Totoro” på sistone, då den filmen ganska nyligen gått upp på de svenska biograferna. De påminner en del om varandra, i tecknarstilen, i färgerna, i den realistiska skildringen av barnets känsloliv. Men om ”Totoro” är en barnfilm som även tilltalar vuxna så är ”Grave Of The Fireflies” definitivt en vuxenfilm förklädd till barnfilm. Här finns inga magiska sagoväsen som rycker in när det blir svårt, bara andra världskrigets dystra verklighet.
På tok för hemskt för småttingarna, och ibland till och med för hemskt för mig. Men väldigt vackert.