Musik: Hur förvirrande är inte detta?

Michael Head & The Strands - Magical World Of The Strands

"Magical World Of The Strands" är en av mina favoritskivor. En av mina mest lyssnade sedan jag köpte den för två år sedan. Samtidigt inte en skiva jag lyssnar på särskilt ofta. Den kräver sina tillfällen. Mörka kvällar med regnet smattrande mot fönsterbläcket. Många är de skivor som kommer till sin rätt just då, men få låter så perfekta som den här. Som en blandning mellan Love och Tindersticks. Musik som låter majestätisk utan att någonsin bli pompös. Som aldrig tränger sig på. Subtilt var ordet.

"Magical World Of The Strands" kräver sina lyssningar för att vinna lyssnarens kärlek, men den är värd all uppmärksamhet. Ett bortglömt mästerverk, med betoning på både "bortglömt" och "mästerverk". Värt att nämna är kanske att det inte bara är en av mina favoritskivor, utan också Clientele-sångaren Alasdair MacLeans.

The Stands - All Years Leaving

"U.K. quartet the Stands traffic in gentle jangle pop rooted in the Byrds and the '60s West Coast sound, the mid-'60s Beatles, country Dylan, and in their missing and missed countrymen the La's. Their debut album, All Years Leaving, is coated in honey-sweet vocal harmonies, rollicking tempos, gently strummed guitars, and a general sense of easy nostalgia."

Jag ropade in The Stands skiva på Tradera häromdagen. Hur kunde jag låta bli? Omslaget, beskrivningen av musiken, allt formligen skrek ju Michael Head. Allt utom avsaknaden av ett ynka "R" i bandnamnet, något som jag lyckades missa helt i min upphetsning... Tanken på ett missat Strands-album fick mig att helt tappa koncepten. Men ärligt talat, är det konstigt att man misstar sig? Här finns ju fler likheter än olikheter. De delar ju till och med hemstad (Liverpool) for crying out loud!