Dagbok: Rötmånad.
Lördag 22 juli -06
Vaknade tidigt imorse av att hela helvetet bröt sig upp ur asfalten utanför huset. Fåglarna väcktes och flydde från trädtopparna med ödesmättat långsamma vingslag. Himmelen var ett stort mörkblått skynke, likadant i alla väderstreck, så långt ögat kunde nå. Det var sommarens första åskväder som presenterade sig. Det verkade befinna sig precis ovanför taket, så jag flög upp ur sängen och drog ut alla sladdar i rummet, återvände sedan till sängen och försökte somna om. Det gick tyvärr inget vidare, till min stora förtret. Jag hade två nätters förlorad sömn att ta igen. Dels från onsdagens utekväll i Örebro med Stefan på Mitt Andra Hem. Men framförallt från torsdagens Six Feet Under-maraton. 6 avsnitt, de avslutande, på raken – färdig klockan fem på morgonen och med huvudet så uppfyllt av tankar och sorg att jag omöjligtvis kunde somna på en gång. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Six Feet Under är en makalös serie, och ni är makalöst korkade om ni inte har vett att inse det, och om ni inte har vett att ens bli lite nyfikna på den efter allt hypande från min sida, då har ni ingenting i mitt liv att göra. Dra! Skämt åsido, makalös serie, makalöst slut. Det finns mer att säga, men jag har inte orden i min makt just nu. Låt oss lämna det till senare.
Vädret har växlat under dagen, från åska till hetta och solsken till åska igen. Hunden och katterna ligger och flämtar, det är imma på fönstren, vattenmelonklyftan jag satte i mig tidigare smakade härsket. Det är skönt med sommar och värme, men den tropiska kan jag vara utan. Rötmånaden kan jag definitivt vara utan.
För första gången på månader ger pengar mig ångest. De rinner genom fingrarna på mig just nu, och eftersom jag gått utan jobb ett par veckor nu rinner det inte in några nya. En enveten försäljare på Götgatan fick mig att byta mobilabonnemang till Tele2 för några veckor sedan. När mitt nummer porterats över upptäckte jag att min telefon tydligen var operatörsbunden. Blev tvungen att skaffa en ny, och valet föll på Rolfs oanvända Ericsson. Fyrahundra skulle han ha för den. Det är ett bra pris, men fyrahundra är mycket pengar för mig nu. Addera därtill mitt dumdristiga men nödvändiga Six Feet Under-köp, en räkning från Bredbandsbolaget och en utgång, och ni förstår att reserverna börjar sina. Får ju inte någon fullständig lön förrän i slutet av september heller. Ouch. Slut på utsvävningar för ett tag. Kan bli svårt när jag drar till Stockholm om någon vecka.
--
Dagens I-landsproblem: Tidningen Café. Jag rör den inte med tång, absolut inte. Men! Köper man senaste numret får man filmen ”Oldboy” på köpet, och den är typ världens bästa film. Otroligt snygg, gripande och bra på alla sätt och vis, men en slagsmålsscen vars like jag aldrig skådat. Vill ha. Filmen. Inte Café. Köpa och slänga? Ett alternativ. Kanske.
Den som lever får se.
Vaknade tidigt imorse av att hela helvetet bröt sig upp ur asfalten utanför huset. Fåglarna väcktes och flydde från trädtopparna med ödesmättat långsamma vingslag. Himmelen var ett stort mörkblått skynke, likadant i alla väderstreck, så långt ögat kunde nå. Det var sommarens första åskväder som presenterade sig. Det verkade befinna sig precis ovanför taket, så jag flög upp ur sängen och drog ut alla sladdar i rummet, återvände sedan till sängen och försökte somna om. Det gick tyvärr inget vidare, till min stora förtret. Jag hade två nätters förlorad sömn att ta igen. Dels från onsdagens utekväll i Örebro med Stefan på Mitt Andra Hem. Men framförallt från torsdagens Six Feet Under-maraton. 6 avsnitt, de avslutande, på raken – färdig klockan fem på morgonen och med huvudet så uppfyllt av tankar och sorg att jag omöjligtvis kunde somna på en gång. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Six Feet Under är en makalös serie, och ni är makalöst korkade om ni inte har vett att inse det, och om ni inte har vett att ens bli lite nyfikna på den efter allt hypande från min sida, då har ni ingenting i mitt liv att göra. Dra! Skämt åsido, makalös serie, makalöst slut. Det finns mer att säga, men jag har inte orden i min makt just nu. Låt oss lämna det till senare.
Vädret har växlat under dagen, från åska till hetta och solsken till åska igen. Hunden och katterna ligger och flämtar, det är imma på fönstren, vattenmelonklyftan jag satte i mig tidigare smakade härsket. Det är skönt med sommar och värme, men den tropiska kan jag vara utan. Rötmånaden kan jag definitivt vara utan.
För första gången på månader ger pengar mig ångest. De rinner genom fingrarna på mig just nu, och eftersom jag gått utan jobb ett par veckor nu rinner det inte in några nya. En enveten försäljare på Götgatan fick mig att byta mobilabonnemang till Tele2 för några veckor sedan. När mitt nummer porterats över upptäckte jag att min telefon tydligen var operatörsbunden. Blev tvungen att skaffa en ny, och valet föll på Rolfs oanvända Ericsson. Fyrahundra skulle han ha för den. Det är ett bra pris, men fyrahundra är mycket pengar för mig nu. Addera därtill mitt dumdristiga men nödvändiga Six Feet Under-köp, en räkning från Bredbandsbolaget och en utgång, och ni förstår att reserverna börjar sina. Får ju inte någon fullständig lön förrän i slutet av september heller. Ouch. Slut på utsvävningar för ett tag. Kan bli svårt när jag drar till Stockholm om någon vecka.
--
Dagens I-landsproblem: Tidningen Café. Jag rör den inte med tång, absolut inte. Men! Köper man senaste numret får man filmen ”Oldboy” på köpet, och den är typ världens bästa film. Otroligt snygg, gripande och bra på alla sätt och vis, men en slagsmålsscen vars like jag aldrig skådat. Vill ha. Filmen. Inte Café. Köpa och slänga? Ett alternativ. Kanske.
Den som lever får se.
posted by Niklas at 5:23 em
2 Comments:
Tips: Du kan köpa Oldboy (2-disc) från Webhallen (.com) för 89:- + frakt.
Har uppdaterat min blogg!:)
Skicka en kommentar
<< Home