Svammel: Facing Facebook.

Jag var skeptisk till MySpace, men likförbannat finns jag där. Jag är skeptisk till Facebook, men där finns jag också, i än högre grad. MySpace fastnade jag aldrig riktigt för, men Facebook har tagit över mitt liv fullständigt. Jag får ingenting gjort, vare sig hemma eller på jobbet. Den här kvällen, till exempel, skulle jag packa, eftersom jag flyttar imorgon. Mmm. En halv bokhylla har jag tömt, resten av dygnets lediga timmar har gått åt till att ladda om Facebooks startsida, leta efter gamla klass- och arbetskamrater och köra meningslösa tester av typen "vem av dina vänner har du mest gemensamt med?"

Jag borde veta bättre än att falla för det här. Jag har ju varit där förrut, men jag lär mig tydligen aldrig av mina misstag. Jag skaffade min första hemsida någon gång i slutet av 90-talet. Jag och mina vänner skapade vårt eget lilla nät av dagböcker, länkar och fotoalbum. Den personliga hemsidan revolutionerade våra sociala liv. Vi lärde känna varandra som vi aldrig hade kunnat utan nätets hjälp.

Sedan tog Skunk över, som den första i hel radda av olika communities - Lunarstorm, Kamrat, Humla, Helgon och allt vad de nu heter och hette. Jag var inte medlem i alla, men i minst två för många. Våra hemsidor glömdes bort, vissnade och dog, byttes ut mot mallade standardpresentationer på Lunarstorm och Helgon.

Sen kom bloggarna, egentligen bara en lite smidigare variant av den personliga hemsidan. Samma innehåll men ny förpackning. Ännu en revolution. Nu kunde vem som helst berätta för omvärlden vad han ätit till middag. Eller lyssnat på för skiva. Eller tyckte om den sittande regeringen. Jag har (uppenbarligen) inget emot bloggar, utan tycker det är ett ganska smart och simpelt sätt att förmedla sina åsikter på. Men det blir lätt lite mycket av det goda.

Och så nu då. MySpace och Facebook. Samma innehåll men ny förpackning även här. Några nya funktioner, men i grund och botten same old same old som Lunarstorm. Vi som varit med några år har sett det förr.
Då blir det lite extra fascinerande att höra vänner och bekanta storögt berätta hur dessa siter "revolutionerat" deras sociala liv. Fascinerande, men också oroande.
Plötsligt känner man sig ganska gammal.