Litteratur: Another gentlemannafarbror bites the dust.

Förra året, när Grant McLennan dog, kom jag på mig själv med att känna mig osedvanligt sorgsen. Jag brukar knappt reagera när en kändis dör. Det är tråkigt förstås, men sällan något man verkligen sörjer. Men i Grant McLennans fall var det annorlunda. Det hade nog med hans personlighet att göra. Han var en person som verkligen tycktes tycka om livet, utan att för den sakens skull tillhöra den obehagliga skara människor som kallar sig ”livsnjutare”. Det fanns alltid en optimism i hans musik, vare sig han framförde den ensam eller med Robert Forster i The Go-Betweens. Inte ens hans sorgligaste sånger lät bittra, bara bitterljuva. Han verkade helt enkelt väldigt snäll.
Nu har det hänt igen, på samma sätt. Plötsligt och oväntat, av ett kollapsande hjärta.
Mike Wieringo har dött.
”Mike vem?” undrar ni kanske.
Mike Wieringo var serietecknare. Han hade en ganska barnslig stil. Hans karaktärer var ganska små och hade stora huvuden, lite som barn. De hade stora ögon också, utan att för den sakens skull bli mangafigurer. Han hade en stil som kändes väldigt snäll.

Mike Wieringo var aldrig någon av mina favorittecknare, men jag kom att uppskatta honom mer och mer med tiden. Jag älskar vuxna serier med komplexa handlingar, psykologiskt trovärdiga karaktärer och realistiska teckningar, helt klart, men ibland är det uppfriskande att läsa något som bara är ren och skär underhållning. Något i klara färger, där hjältarna är goda och skurkarna är onda (utan att för den sakens skull mörda och lemlästa oskyldiga människor). Mike Wieringo tecknade de serierna.

Mike Wieringo gjorde sig ett namn på att teckna karaktärer som Spider-man, Flash och Fantastic Four, men hans mest personliga serie hette Tellos. Den handlade om en liten pojke och en talande tiger på äventyr i en prunkande fantasyvärld. Den blev aldrig någon större succé. Wieringos glada, opretentiösa stil var inte tillräckligt hip. Det var alltid hans största problem. I en serievärld där mörker, våld och cynism är normen, drar inte bilder som denna in särskilt många dollars:

Han brukade signera sina teckningar med ”’Ringo”.
I själva verket var han superhjälteseriernas Paul McCartney.