Musik: En låt #29.
Britta Persson - Cliffhanger
Britta Perssons senaste singel "Cliffhanger" (finns det fortfarande singlar? "Den nya Britta Persson-låten som spelas på P3" kanske är en mer korrekt benämning?) är sååå tidigt 90-tal.
Ljuva minnen av Mary Lou Lord, Throwing Muses och Sundays skulle virvla upp inom mig, om jag nu vore gammal nog att ha minnen av de artisterna. Nu har jag bara ett par skivor med dem, och Britta Perssons "Cliffhanger" får mig att tänka på de (tyvärr skamligt få) tillfällen jag lyssnat på dem, får mig att vilja lyssna på dem igen. Det är en bra låt med en smart melodi, men det är framförallt soundet och rösten som lyften den. Det låter lite dovt, lite mörkt och murrigt, och rösten är sådär härligt svajig och ekande som Harriet Wheelers.
Nu känner jag mig lite jävlig, för det känns inte som att Britta själv skulle uppskatta att enbart jämföras med kvinnliga artister. Jag tycker själv det är förkastligt. Men jag kan helt enkelt inte komma på särskilt många manliga artister eller band som låter riktigt på det här viset. Inte i sound, och inte i känsla. Det är lite trist, men jag kan leva med det, och jag hoppas att Britta kan det också. Om inte annat så hon kan leverera fler låtar som "Cliffhanger".
Ljuva minnen av Mary Lou Lord, Throwing Muses och Sundays skulle virvla upp inom mig, om jag nu vore gammal nog att ha minnen av de artisterna. Nu har jag bara ett par skivor med dem, och Britta Perssons "Cliffhanger" får mig att tänka på de (tyvärr skamligt få) tillfällen jag lyssnat på dem, får mig att vilja lyssna på dem igen. Det är en bra låt med en smart melodi, men det är framförallt soundet och rösten som lyften den. Det låter lite dovt, lite mörkt och murrigt, och rösten är sådär härligt svajig och ekande som Harriet Wheelers.
Nu känner jag mig lite jävlig, för det känns inte som att Britta själv skulle uppskatta att enbart jämföras med kvinnliga artister. Jag tycker själv det är förkastligt. Men jag kan helt enkelt inte komma på särskilt många manliga artister eller band som låter riktigt på det här viset. Inte i sound, och inte i känsla. Det är lite trist, men jag kan leva med det, och jag hoppas att Britta kan det också. Om inte annat så hon kan leverera fler låtar som "Cliffhanger".
Etiketter: Britta Persson, En låt, Harriet Wheeler, Mary Lou Lord, Musik, singer-songwriter, Sundays, Throwing Muses
posted by Niklas at 7:25 em
2 Comments:
Gick in på Britta Perssons myspace och kollade på en video från TV4. Såg att Per Nordmark (Fireside, Breach, Christian Kjellvander, Kristofer Åström, Elin Sigvardsson etc.), min favorit-indie-trummis spelar med henne. Jag kan lyssna på skivor som Per spelar på enbart på för trummornas skull, utan att lyssna på musiken kring trumspelet.
Men jag antar att det är en del av att vara trummis
Hennes senaste skiva är faktikst riktigt bra! Cliffhanger är inget av mina favvospår men visst är det en bra låt. "In or Out" är nig min favvo..
Skicka en kommentar
<< Home