Litteratur: Nu läses #2.

Flann O'Brien - Sanning Är Ett Udda Tal

...eller "At Swim Two Birds" som den heter i original. (Ja, jag upptäckte romanen via bandet med samma namn, inte tvärtom.)

Romanens huvudperson är en dagdrivare med författarambitioner. Han lever tillsammans med sin farbror, skriver några rader då och då och hänger annars med sina vänner på krogen. Här och där vävs passager ur huvudpersonens berättelser in i handlingen. Karaktärerna i dessa berättelser dyker också upp i ramhandlingen, vilket är både förvirrande och underhållande. "Sanning Är Ett Udda Tal" är - förmodligen - en dekonstruktion av romanen som sådan, mycket postmodern, och bör förmodligen läsas under djup koncentration eller under inflytande av åtminstone alkohol. Jag kan ha svårt för sånt, är exempelvis inget jättefan av hela beatgrejen, men det här gillar jag faktiskt. Framförallt eftersom den är skriven i en mycket underhållande stil.

Exempel på stilen:

"Jag var tvungen att undangömma min kostym under madrassen eftersom den var vämjelig för åtminstone två av sinnena och bar en förklaring till min sjukdom vilken motsade den som redan angivits.

De två sinnen, varpå anspelats: Syn, lukt."
--

Det är lustigt; jag ropade in "Sanning Är Ett Udda Tal" på Tradera, och innan den hunnit dunsa ner i postboxen ramlade jag över tre andra O'Brien-böcker på loppis. Samma förlag (Ellerströms), samma omslagslayout innebär att de står mycket snyggt i bokhyllan. Är även dessa så pass underhållande som "Sanning Är Ett Udda Tal" så här långt verkar vara, så sitter jag på en liten skatt.

"Flann O'Brien ska läsas in the gutter", sa försäljaren på loppmarknaden med eftertryck.

Jag väljer att läsa honom med Arab Strap muttrandes i bakgrunden.

Det är väl så nära the gutter man kan komma utan att ta till flaskan.