Konst: Jim Steranko.

I brist på bättre att göra surfade jag runt på diverse serietidningsforum, och ramlade då över Jim Steranko. Jag var naturligtvis inte omedveten om hans existens tidigare, Steranko är ju trots allt en av de mer inflytelserika serietecknarna från senare halvan av 60-talet - hur mycket har inte Frank Miller inspirerats av bilden ovan? - och jag har alltid gillat hans expressionistiska och psykedeliska stil. Kolla det berömda omslaget till "Nick Fury, Agent Of Shield #4" från 1968. Så långt före sin tid.

Vad jag inte alls hade koll på var att han dessutom skrivit deckare. Tänk vad lite flackande på nätet kan resultera i. "Chandler" heter pulpromanen som Steranko både författat och illustrerat. Titeln, och namnet på romanens huvudperson, kommer naturligtvis från genremästaren Raymond Chandler.

Och ja, jag har beställt den. Mer för illustrationerna än för texten, på den fronten vågar jag inte vänta mig några storverk.

Litteratur: Saker jag gillar #2.

Raymond Chandler - Fönstret

Läser den nu och gillar den. Hårdkokt, som sig bör. Inga större överraskningar egentligen. Den levererar det man vill att en hårdkokt detektivroman med Philip Marlowe i huvudrollen ska leverera. Rökiga syltor, dåliga män, dåliga damer, whiskey, krutrök, knytnävar, cynism. Struntar därför i att beskriva handlingen närmare. Största anledningen till att jag inte kunde låta "Fönstret" stå kvar i den dammiga bokhyllan på en loppmarknad i Karlskoga är ju faktiskt omslaget. Jag tycker det är rasande snyggt. Att det är slitet, att sidorna är gulnade och luktar gammal tobak, det är bara passande. Det känns helt enkelt som en bok man skulle kunna hitta på Philip Marlowes nattduksbord.

Under ett halvtomt whiskeyglas och ett paket cigaretter.