Musik: En låt #15.

Montgolfier Brothers - The World Is Flat

Du har varit där, eller hur? Tänkt på allt det där som gick fel, tänkt på hur fint det hade kunnat bli om allt gick precis tvärtom. Om ni hade hållit sams… Om du inte varit så jävla… Om inte omständigheterna hade… Om du sagt A och inte B… Om inte den där jäveln hade kommit in i bilden…
Om allt hade varit perfekt.

Montgolfier Brothers sångare och låtskrivare Roger Quigley har varit där. Han vet allt om det. Han inleder ”The World Is Flat” med berättelsen om det perfekta förhållandet, en berättelse där det hela tiden är underförstått att det var precis såhär det inte gick.

“I’ll be the apple of your parents eye and they’ll raise a glass to us and I wont drink the bottle dry, we’ll wake each morning & we’ll count our lucky stars: there’s no relationship as strong as ours...”

I låtens andra halva har Quigley vaknat upp till den grymma verkligheten, och berättar hur det verkligen ligger till.

”You’ve got suspicions and you say you’ve got proof, that my commitments flawed, and I can’t speak the truth that I am lost and I am scared, the lawyer’s waiting so I’ll meet you there.”

I den grymma verkligheten är allt för sent, och att det någonsin blir ni igen är lika troligt som Jorden är platt.

(I sju dagar kan du ladda ner låten här)