Film: The Hills Have Eyes

Titel: The Hills Have Eyes
Regi: Alexandre Aja
År: 2006

“Människor som cyniskt exploaterar skräckgenren utan det minsta respekt eller kärlek till den borde beläggas med yrkesförbud. Aja påminner om en tonårsgrabb som skriker "fitta" för högan hals för att chocka etablissemanget, men misslyckas fullständigt att göra den råa, tunga splatter han försöker efterlikna. Riktiga skräckmästare är inte ute för att provocera, de bara visar oss de styggelser som de inte har något annat val än att tänka på. “

- Signaturen Nervegas på Filmtipset.se

Få saker retar skräckfilmspuritaner så mycket som nyinspelningar av gamla klassiker. Ja, nya skräckfilmer verkar överhuvudtaget vara något verkligt provocerande för de riktiga fantasterna. De vill ha sina obskyra import-DVD’s och knastriga VHS-våldsorgier anno tidigt 70-tal för sig själva. Skräck var bättre förr, och de som försöker sig på genren idag är bara simpla posörer. Om budgeten dessutom är hög, då drar de genast på sig hockeymasken och slipar motorsågen, redo att såga filmen längst med fotknölarna. Det är en oerhört töntig inställning, och därför är det naturligtvis extra kul att kunna meddela att nyinspelningen av Wes Cravens ”The Hills Have Eyes” (fantastiskt tuff titel) är riktigt, riktigt bra.
Sanna vänner av skräck- och kultfilm (detta förskräckliga ord) håller givetvis inte med:

”Ännu en menlös, plastig och korkad posörskräckis av jubelidioten Aja. Det gör mig arg när unga regissörer, utan respekt för skräckgenren, ivrigt kastar sig över chansen att få göra skräck i cynisk önskan om att bli upptäckta som "bad boys" och sedan få göra "bättre filmer". Ytterst lite tillförs i den här nyinspelningen. Något blodigare, men med ytterst få riktiga gore-shots ens i Unratedversionen. Tydligare kopplingar till bröderna Grimms sagor, nu med rödluvan i full fart, samt en Strawdogs-inspirerad mandomshistoria. Sensmoralen, att det veka demokratiska USA måste bli tuffare och mer beväpnat för att skydda sig mot äckliga, fula araber som har mage att hämnas för att de blivit bombade av jänkarna, är vämjelig.”

- Signaturen Nervegas på Filmtipset.se

Jag ska direkt erkänna att jag inte har sett originalet, men det spelar ingen roll. Hela grejen med en remake är ju att den ska kunna stå på egna ben, och det kan ”The Hills Have Eyes” med råge, precis som Zach Snyders fantastiska ”Dawn Of The Dead” från 2004. (En film med springande zombies, hemska värld!)

Intrigen är enkel men effektiv. Atombombssprängningar i öknen har muterat lokala gruvarbetare till gruvliga kannibalmonster. En lagom disfunktionell amerikansk familj luras in i testområdet av ett skumt bensinmacksbiträde. Mord, gråt och tandagnisslan följer.
Det låter inte så spännande, men det är det. Största anledningen är att filmen är riktigt välspelad, och har karaktärer som man faktiskt sympatiserar med, vilket är ganska ovanligt i genren. För en gångs skull hörs inga applåder då någon dör. ”The Hills Have Eyes” är fullständigt oironisk, och faktiskt både skrämmande och chockerande. Musiken är dessutom vansinnigt psykande, och gör sitt till för den speciella stämningen. Vad mer kan man begära av en skräckfilm?

Visserligen; den politiska allegorin stör även mig en del. Den snälle, vapenvägrande demokraten Doug tvingas ta sitt förnuft till fånga, grabba pistolen och rusa in i fiendeland. Vore det inte för att han spelas så snyggt av Aaron Stanford – ett namn att hålla utkik efter framöver – skulle det störa mig betydligt mer.

Och vem vet, Wes Craven har ju faktiskt producerat filmen, kanske kan det väcka någon sorts respekt, även bland de mest hårdnackade skräckfilmsfreaksen?
Nej, vad säger jag? Han regisserade ju Scream-trilogin för bövelen.
Glöm att jag sa något.