Litteratur: Nu läses #3.

Folke Fridell - Greppet Hårdnar

"Greppet Hårdnar" är uppföljaren till "Död Mans Hand" som jag läste ut på ett hotellrum i Lissabon förra våren. "Död Mans Hand" var en engagerande liten roman. Den följde David Urban Bohm, rivare i en smutsig fabrik i en icke namngiven stad i 40-talets Sverige. Han kallas Rivar-Bohm av arbetskamraterna, omgivningen finner honom mest underlig och tillvaron ter sig minst sagt blek. Om nätterna, i hemlighet, sitter han uppe och skriver. Om sin uppväxt, om hur fadern grep om handen när han dog djupt inne i skogen, om förhållandet med storebroderns hustru, om flytten till staden, om livet i fabriken.

I "Greppet Hårdnar" har Bohms skriverier nått allmänheten och uppmärksammats. Arbetskamraterna vill ha honom som talesman i facklinga sammanhang, men Bohm som är mindre begåvad i tal än i skrift är mindre road. Det rycks och slits i honom, från höger och vänster, och han är allt annat än bekväm med situationen.

Tyvärr fungerar det här lite sämre än "Död Mans Hand". Det är mer debattinlägg, mindre roman. "Död Mans Hand" lyckades vara bådadera, den rymde såväl uppväxtskildring som en inblick i fabriksarbetarnas hårda verklighet. Trots detta är det absolut en intressant och läsvärd roman, om än lite tyngre att ta sig igenom än sin föregångare.

(Och på samma sätt som jag upptäckte Flann O'Brien via At Stim Two Birds upptäckte jag Folke Fridell via Erik De Vahl-låten med samma namn.)