Musik: En låt #16.

Television Personalities – This Heart’s Not Made Of Stone

Egentligen skulle jag kunna ta ungefär vilken låt som helst från ”The Painted Word” eller ”Closer To God”. Vilken låt som helst från dessa fantastiska skivor skulle kunna illustrera Dan Treacys storhet som låtskrivare, textförfattare, och framförallt – sångare.
Det finns ingen som kan låta så fucked up och trasig som han, och samtidigt så oskyldig och barnsligt naiv. Som en blandning mellan Mark Kozeleks svärta och Jonathan Richmans lekfullhet.
Han påminner mig om någon, jag vet inte om det är någon jag känner på riktigt eller någon jag läst om i en bok eller sett på tv. Någon som river ner och förstör allt som kommer i hans väg utan att riktigt förstå varför. Och framförallt utan att någonsin mena något illa. En vandrande naturkatastrof. Någon som är helt utan kontroll.

”This Heart’s Not Made Of Stone” är en stunds tillfällig självinsikt. Treacy har trampat på någon, och han vet om det. Han är ledsen, men han kan inte göra något åt det. Det är ju bara sån han är.

“I know sometimes I'm hard
I know sometimes I'm cruel
I know sometimes I'm slow
And often act the fool
And though I think the world of you
You can't take all my time
I have lose control sometimes
I've got to live my life”

Med facit i hand – Treacys drogmissbruk, supandet, hemlösheten, tiden i fängelset – är det några av de sorgligaste raderna man någonsin kan tänka sig.